En cliffhanger från alliansen

Alliansens konventkickoff (av motståndarlaget avfärdat som ”förmiddagsfika” – vad det nu skulle vara för fel på fika, oavsett tid på dagen!?) hade en cliffhanger som främsta nyhet. De fyra partiledarna meddelade att man har satt upp ett mål för sysselsättningen. Till 2020 ska fem miljoner vara i arbete, det vill säga 350 000 fler än idag. Ett högt ställt mål, helt klart, så statsministerns analys av ambitionen är korrekt:

– Det kräver mycket hårt arbete, sa moderatledaren Fredrik Reinfeldt.

Det är nog sant. Däremot tror jag inte att man ska föreställa sig, vilket är en missuppfattning jag redan sett luftas på Twitter och liknande, att detta mål är detsamma som ett löfte om 350 000 nya jobb. En del av problemet på arbetsmarknaden, vilket ju brukar påpekas även av socialdemokrater, är ju att vi har en betydande ”missmatchning” på arbetsmarknaden. Att få 350 000 fler människor i arbete måste inte innebära att man skapar 350 000 sprillans nya jobb, det kan också handla om att ge människorna rätt möjligheter för att ta redan befintliga jobb. Det finns med andra ord många trådar att rycka i.

Hur ska detta arbete fortlöpa och vilka är verktygen? Det får vi däremot vänta på. De olika förslag som ska bana väg för målets förverkligande kommer att presenteras senare i sommar samt i alliansens gemensamma valmanifest. Ett mål med cliffhangeregenskaper, således.