Replik och svar angående vårdbyråkrati i Västra Götalandsregionen

Med anledning av Kristian Hultqvists op-ed Vårdbyråkratin skrämmer bort invandrare (27/4), har följande replik inkommit:

Kristian Hultqvist, Director of Public Affairs på PR-byrån Grayling, påstår i ett inlägg i SvD den 27 april att vårdbyråkratin skrämmer bort invandrarna.

Han skriver om skogsentreprenören som har problem med att hitta arbetskraft och där lösningen har blivit att rekrytera säsongsarbetare från Polen. En bra lösning för alla parter – om det inte vore för att landstingen, och i synnerhet Västra Götalandsregionen, behandlar medarbetarna illa när de har behov av svensk sjukvård. Detta enligt Kristian Hultqvist.

Kollar man fakta, så finns det ett fall från början av 2013, där Västra Götalandsregionen felaktigt krävt ett intyg från Polen för att personen skulle få ersättning för sina sjukresor. Detta korrigerades i april förra året och de som har ett intyg från sin arbetsgivare kan enkelt beställa sina sjukresor.

Vi skall absolut ta åt oss av kritiken när vi gör fel och jobbar hela tiden på att bli bättre. Självklart måste vi göra det. Men – vad är det som gör det så svårt för arbetsgivaren att utfärda ett intyg för sina säsongsanställda medarbetare? Med ett sådant i handen och med information om vad som gäller i Sverige, så är medarbetaren väl skyddad från såväl problem i vården som risk för egna utlägg.

Längre ner i artikeln handlar det om ett annat fall där skogsarbetare faller och krossar urinröret. Hultqvist tycker det är upprörande att arbetsgivaren får köra honom till sjukhuset eftersom man inte får ok till en sjukresa. ”Sedan nekades han sjukpenning, helt i strid med regelverket, och återvände istället till Polen i väntan på operation. Efter några månader avled han”, fortsätter Hultqvist. Ett tragiskt slut för personen och hans familj naturligtvis, men att anklaga ”vårdbyråkratin” för ett dödsfall och att utländska personer inte vill komma till Sverige för att jobba på grund av en alltför stor vårdbyråkrati är en alltför generell och snabb slutsats.

Om arbetsgivarna förser sina medarbetare med intyg samt basinformation om vad som gäller vid en ev. olycka så utgör inte ”vårdbyråkratin” något hot för medarbetarna.

Att ställa krav på offentlig verksamhet är ett utmärkt sätt att utveckla och förbättra verksamheten. Men det kräver också en viss ödmjukhet och insikt om vilket eget ansvar man har som arbetsgivare – eller lobbyist.

Helen Eliasson, regionråd (S) Västra Götalandsregionen

Kristian Hultqvist svarar:

Om det vore så enkelt! Entreprenören Joakim Gustafsson på Svensk Skogsservice uppskattar att företaget ägnar 700-800 timmar om året åt att skicka in handlingar gång på gång på gång, bestrida fakturor och administrera vårdkontakter. Korrekta arbetsgivarintyg och samordningsnummer från Skatteverket räcker aldrig för vårdapparaten i Västra Götalandsregionen, trots SKL:s tydliga regelverk.

Jag är rädd att regionrådet får anstränga sig lite mer än att skylla på bristande engagemang hos skogsentreprenörerna.

I april förra året tog Försäkringskassans internationella kontor kontakt med VGR-ledningen och uppmanade er att ta kontakt med Svensk Skogsservice för att reda ut saken. Nu har det gått mer än ett år och ingen har hört av sig. Apropå detta med ödmjukhet och insikt om sitt eget ansvar.