Kommentar och svar om Piketty

Med anledning av Johan Norbergs kolumn Piketty koketterar med okunskap (18/5), har två kommentarer inkommit, som replikeras av Norberg:

Christer Svensson, professor och entreprenör: I söndagens SvD skriver Johan Norberg en kolumn där han anklagar Thomas Piketty för okunskap. Hur arrogant får man vara? Har herr Norberg läst och begrundat Pikettys bok? ”Thomas Piketty is right” skriver nobelpristagaren Robert Solow i New Republic i April i år, Och Paul Krugman beskriver i New York Times för en vecka sedan hur högern helt misslyckats med att ifrågasätta Pikettys slutsatser.

Piketty visar klart och tydligt att den ekonomiska ojämlikheten ökar snabbt och effektivt i huvudsak genom arv. Det är inte svårare än så, det begriper vem helst som läst hans bok. Och detta har ingenting med entreprenörskap att göra. Jag har själv lyckats som entreprenör, jag har tjänat ganska stora pengar på att starta, utveckla och sälja företag. Denna process skadas inte av progressiv inkomstskatt, arvskatt, förmögenhetsskatt, eller gåvoskatt. Och min belöning uppstår då bolagets lyckats, inte via fantasilöner eller fantasibonusar. Så, min uppmaning, läs Pikettys bok och begrunda den!

Lars Thylén, professor emeritus: Vad jag förstår har många (och välmeriterade) ekonomer uppfattat detta verk som banbrytande, och de  korta invändningarna i ledarkolumnen   kanske inte ger en heltäckande vederläggning av Pikettys verk, ironiseringen  över hans intresse för klassiska romaner är låg, snarare visar det på vidsynta intressen (hos honom), alltmera sällsynt i vårt ekonomistiska tidevarv.

Jag arbetar en del av min tid sedan sju år på ett stort och framgångsrikt (men konventionellt, inte något Google liknande) amerikanskt teknikföretag i Silicon Valley. Jag ser hur mina medelklass kollegor (högt utbildade, alla PhDs)  uppfattar sig som alltmer ekonomiskt klämda. Skillnaden mellan en ingenjörslön och en CEO dylik är mycket större i dag än för några decennier sedan.

Också, det kommer att finnas en stor brist på ingenjörer i Sverige när min generation försvinner, men varför i all världen skall  man genomgå en svår och krävande  utbildning när men kan sikta på att vara verksam i en lukrativ finanssektor, för att ta ett exempel, se t ex  Bernt Erikssons bok för ett antal år sedan.

Jag läste Johan Norbergs  bok om kapitalismens  välsignelser  ( kommer inte ihåg titeln)  för några år sedan, den  innehöll en del tänkvärda resonemang men var ju  totalt sett ett ensidigt Laudamus av kapitalismen. Men  allt har för och nackdelar. Finns det verkligen INGA nackdelar med det ekonomiska system Du förordar? Eller har jag missat ngt? Jag välkomnar att Piketty sätter väsentliga frågor i fokus, det behövs idag och ännu mera i morgon.

Johan Norberg svarar: Christer Svensson och Lars Thylén har alldeles rätt i att Thomas Pikettys bok har mottagits med jubel på många håll. Desto större skäl att inte bara repetera de förtjänster som den har (jag är själv mäkta imponerad av datamaterialet), utan också att lyfta fram problemen med hans perspektiv.

Svensson skriver att det räcker med att läsa Pikettys bok för att förstå att ojämlikheten ökar snabbt och att det huvudsakligen beror på arv. Men det räcker faktiskt inte med att bara läsa Pikettys bok, för han gör några kontroversiella metodval som måste granskas utifrån annan statistik. Han klumpar ihop alla former av välstånd till ”kapital” alldeles oavsett om det rör sig om riskkapital, pensioner eller bostäder.

Så kan man göra, men det man inte kan göra är att utgå från att egenskaper som gäller en form av kapital också gäller de andra. Piketty menar att kapitalet kan ha fortsatt hög avkastning för att det går att byta ut arbete mot kapital, och den ojämlikhet det resulterar i kommer bara fortsätta eftersom kapitalet ärvs.

Visserligen kan man byta ut en industriarbetare mot en industrirobot, men man kan inte byta ut en industriarbetare mot en lägenhet på Strandvägen. Emmanuel Saez, som ofta har varit medförfattare till Pikettys studier, har visat att den stora tillväxten av kapital och avkastning inte kommer från företagsvinster eller spekulation, utan i form av pensioner – vilket är rätt naturligt och ganska bra i ett samhälle där allt fler tänkte bli allt äldre. Och det intressanta med den insikten är att vi ganska sällan ärver varandras pensioner, vilket väcker kniviga frågor om Pikettys tro att ojämlikheten bara kommer att fortsätta att öka.

Jag håller med Lars Thylén om att det är uppfriskande att Piketty i sin bok berättar om företagare i klassiska romaner. Jag har tidigare både efterfrågat sådana breda intressen från ekonomer och jag har hyllat Piketty för det. Min invändning är att Piketty inte är lika intresserad av verklighetens företagare. Han skryter närmast med att inte bry sig särskilt mycket om hur de blev rika, och utgår från att de befinner sig någonstans på en skala mellan skurkar och värdeskapare.

Jag tvivlar inte på att Thyléns medelklasskolleger känner sig ekonomiskt klämda, särskilt under denna långa recession. Vad jag ifrågasätter är att det skulle bero på att det finns andra som har blivit väldigt rika – det är denna syn på ekonomin som ett nollsummespel som jag invänder emot. Tvärtom tror jag att det har mer att göra med att vi inte har fått fram tillräckligt många som har kunnat berika sig på att skapa tillräckligt stora och växande företag de senaste åren.

Har inte kapitalismen några nackdelar då, frågar Thylén. Jodå, att den har halverat världsfattigdomen på två decennier betyder inte att den saknar problem. Men vi letar inte efter perfektion, vi letar bara efter det bästa. Flera av dessa problem skriver jag för övrigt om i den bok han refererar till, som det faktum att när människor genom fria marknader får möjlighet att ständigt göra nya saker på bättre sätt skapar det problem för dem som gör det gamla på gamla sätt.

Och det som historiskt skapar mest motvilja mot kapitalismen är ju det alldeles verkliga fenomen som Piketty pekar på – när människor skapar större välstånd går det inte lika snabbt för alla att få del av det. Som Churchill uttryckte det: ”Kapitalismens inneboende last är den ojämlika fördelningen av välståndet. Socialismens inneboende dygd är den jämlika fördelningen av fattigdomen.”