Replik från Forum om civilsamhället och politiken

 Med anledning av Maria Ludvigssons artikel För makt, håll er undan politiken replikerar Forum – idéburna organisationer med social inriktning:

Maria Ludvigsson skriver att ”Civilsamhällets styrka är att det inte yrkar, det verkar.” Och i en annan ledarartikel (131119) där Ludvigsson kommenterar den debattartikel i Dagens Nyheter (131116) där Forum och sju andra idéburna organisationer lyfte riskerna med att ett antal myndigheter behandlar föreningar som företag, skriver hon: ”Entusiastiska politiker riskerar ibland snarare att stjälpa än hjälpa föremålen för sin trängtan.” Båda dessa meningar andas misstro mot politiken och staten och i sin förlängning mot demokratin. Denna misstro är förstås inget nytt. Den finns som en tanketråd i liberalismen. Håll politiken så liten som möjligt, så skadar den så lite som möjligt. Från Thatcher till Bush och Cameron har denna misstro mot politiken och demokratin verkat för ett samhälle där staten drar sig tillbaka till ett minimum.

I den verkligheten lever nu det engelska folket och de engelska idéburna organisationerna. Det engelska civilsamhället fajtas dock hårt för rätten att bedriva påverkan/opinionsbildning, det vill säga ”att yrka”. Men kanske är det en förlorande strid. Ska du som organisation i England få statusen av ”charity” måste du begränsa den politiska påverkan. Den utvecklingen vill vi inte ha i Sverige och därför är vi glada för att både politiken för det civila samhället och de nationella Överenskommelserna mellan idéburna organisationer, regering och Sveriges Kommuner och Landsting tydligt slår fast vår rätt att ”yrka”.

Vi skulle vilja hävda att det svenska civilsamhällets styrka är att det både ”yrkar” och ”verkar”. Många gånger är själva verksamheterna ett yrkande i sig. När läkare, inom ramen för Röda Korset, bedriver vård till papperslösa är det ett politiskt ställningstagande i sig. Men många gånger är möjligheten att publikt driva en fråga en grundläggande del av verksamheten, som när kvinnorörelsen för bara några decennier sedan drev fram frågan om mäns våld mot kvinnor genom att flytta den från kategorin ”lägenhetsbråk” till samhällsproblem. Eller när HBTQ-rörelsen ännu närmare i tiden genom exempelvis Pride-festivaler har lyft frågan om rätten att leva som den en vill vara. Båda dessa påverkanskampanjer fick styrka genom att organisationerna i sin vardagsverksamhet såg exakt hur människorna de representerade hade det. Och precis så har det varit genom historien. Det är därför den svenska offentliga välfärden knappast har en enda verksamhet som inte har en pilot i idéburna organisationer, som hemtjänsten, barnavården och så vidare.

I denna ideologiska fråga ligger vi alltså uppenbarligen en bit från Svenska Dagbladet. Vi upplever i stället att vi ligger avsevärt närmare de politiska partierna. Ibland tas de nationella Överenskommelserna som en intäkt för att vi som organisationer hamnar för nära staten. Och den risken finns. Men den risken finns också utan överenskommelser. Om det är någon som tror att tiden före dessa överenskommelser var fri från sammanblandning av roller och nära relationer mellan offentliga och idéburna företrädare, så kan vi meddela att så var det inte. Skillnaden är snarare att frågorna nu ligger på bordet i stället för under och att vi nu kan skapa en samverkan som tillåter det offentliga att spela sin roll bra likaväl som att vi kan spela vår. Scenariot där politiken och det idéburna lever skilda liv och aldrig möts är varken eftersträvansvärd eller möjlig

Forum är varken vänster eller höger på den politiska skalan. Vi hävdar idéburna organisationers rätt att kunna fungera som de vi är, inte som offentliga organisationer eller som näringsliv. Ibland skriver vi saker som får någon att anse att vi är höger och ibland vänster. Så får det vara. Vi bryr oss inte så mycket om den traditionella politiska skalan. Vi bryr oss om vårt uppdrag! Och det gör de andra idéburna organisationerna också. Det är därför vi allihop är ett viktigt bidrag till demokratin.

Anna Carlstedt, ordförande Forum och Göran Pettersson, generalsekreterare Forum

Svar direkt:

Liksom Forums företrädare, Carlstedt och Pettersson, blandar ihop stat och samhälle gör de detsamma med politik och demokrati. Det är emellertid ett vanligt misstag, men brukar främst begås av dem som inte vet bättre. Det gör Carlstedt och Pettersson. Alldeles uppenbart är de synnerligen väl bevandrade i sin egen politiska hemvist och gör följaktligen demokrati synonymt med all politik som inte är liberal. Att misstro och kritiskt granska den politiska överheten är snarare ett sunt och nödvändigt inslag i varje demokrati än, som Carlstedt Pettersson menar, ett hot mot den. Ur ett vänsterperspektiv är deras iakttagelse emellertid alldeles korrekt. Det betyder dock inte att den är särskilt representativ för civilsamhället som sådant. (Föreningar för pressfrihet skulle sannolikt ha åtskilligt att invända.)

Ytterligare förvirring verkar råda beträffande ”att yrka”. Det är svårt att se läkares hedervärda insatser att emot rådande regelverk vårda papperslösa, som just ett yrkande. Det behöver inte ens vara ett politiskt ställningstagande utan helt enkelt en moralisk och barmhärtig handling. Att yrka är att i politisk församling (eller domstol) kräva något slags förändring i regelverk eller liknande och medmänsklighet föregås långt ifrån alltid av ett yrkande. Att i enlighet med läkaretiken vårda dem som söker hjälp kommer av medmänsklighet. Och politiska beslut är inte nödvändiga för att aktivera det mänskliga.

Vad gäller den idépolitiska kartan har man dock lyckats hålla ordning på väderstrecken och placerar sig av allt att döma korrekt, dvs en bra bit från liberalism och Svenska Dagbladets ledarsida. I den liberala idétraditionen är det viktigare att utöka medborgarens makt på bekostnad av statens än tvärt om. I en totalitär stat är allt politik. I liberala demokratier är politik, tack och lov, det inte.

Maria Ludvigsson