Denna eviga måndag med likatänkare

Vissa måndagar är särskilt mycket måndag. Helt enkelt rätt så ”träliga” (om detta sörmländska illa klingande ord tillåts…). LO bjuder på utspel om att direktörer tjänar mer pengar än ”vanligt folk” och menar att detta oerhörda påstående om löneskillnader i samhället, bör sätta fart på debatten. Lite friska fläktar sådär… Samma LO anser för övrigt att de med lägst inkomster borde åläggas rejäla skattehöjningar med slopade jobbskatteavdrag.

Från regeringshåll bjuds på löften om skattehöjningar som ett led i en ny fas av den ekonomiska politiken. I helgens debattartikel i DN liksom i Ekots lördagsintervju är tonen något matt. I alla fall som valrörelseutspel betraktat. Detta ska alltså få de egna att ta bladet från mun, ivrigt tala borgerlig politik i tid och otid, och med övertygelse börja leda samtalen om vart och hur. (Det är nästan rörande hur flertalet partigängare plikttroget lägger upp nämnda debattartikel i sociala medier med en tummen upp-symbol bredvid.) Det ska dessutom fånga intresset hos den stora andel osäkra väljare som ännu inte har någon som helst preferens vad gäller parti och politik.

Det är mycket begärt.

Statsministern och finansministern skriver: ”Det är bara genom goda förutsättningar för utbildning, jobb, företagande, entreprenörskap och handel med omvärlden som Sverige kan fortsätta gå i rätt riktning.” Korrekt. Efter detta kunde man vänta sig ett par idéer om vad som ger dessa goda förutsättningar. Kan det exempelvis handla om skattetryck, arbetsmarknadsregleringar eller om förutsägbart och enkelt regelverk? Inte alls. Man landar i löften om skattehöjningar och breddad skattebas (det vill säga att fler och mer beskattas).

För inte alls så länge sedan påpekade borgerliga politiker och opinionsbildare att skattesänkningarna från 2006 till i dag har stärkt statens finanser. Det vill säga att skatteintäkterna totalt sätt har ökat. Och allt var som detta skulle vara, eftersom tanken med sänkt skatt på arbete var att fler i arbete även skulle stärka statsfinanserna. Det kan nu tyckas märkligt att Reinfeldt och Borg i stället anför skattehöjningar som den statsfinansiella stärkningen framför andra.