Medan byskolan brinner…

I en artikel som kryddas med dylik porr beskriver Dick Harrison i nya numret av Magasinet Neo hur elever inte bara kommer till högskolan illa rustade, utan hur de studenter han undervisar i historia dessutom reagerar med harmsen ilska när de rättas. ”Kränkta av fakta”, lyder rubriken och texten rör huvudsakligen denna olyckliga mekanism. Men i artikeln kryddas även med inslag ur det man kan kalla genren skoleländesporr:

”För det första kan många av mina studenter inte stava till imperiet. De skriver ”rommarriket” eller, ännu värre, särskrivet som ”rommar riket”. Dess mest ryktbare individ stavas inte Caesar utan ”Ceasar” och den titel som namnet utvecklades till stavas i omkring en tredjedel av tentamenssvaren ”kjesare”.

På frågan vad personen ifråga skall ha uträttat har jag fått svar som går ut på att han förde krig i Sydafrika och därigenom orsakade imperiets undergång. Till övriga hårresande svar hör uppgifterna att andra puniska kriget föranleddes av att Kongo invaderade Italien och att dess fälttåg leddes av katarer (det vill säga av medeltida kättare i Sydfrankrike.). På en tentamensfråga om det antika Roms och Greklands grannländer fick jag en gång en redogörelse för inkariket i Peru.”

Artikeln fortsätter sedan med såväl mer som mindre hårresande exempel på hur rättning av dylika fel tas emot som en förolämpning, istället för en välbehövlig upplysning om fakta som man uppenbarligen lyckats missa under tentapluggandet. Man läser och ryser för att det känns så sorgligt och hopplöst. Ack ack. Vojne vojne, hur ska detta gå? Och så vidare…

När ett fartyg sjunker, när byskolan brinner, när blixten slår ner i kyrktornet. Dylika händelser är alla skäl att gå man ur huse, samlas kring det katastrofala och betrakta hur det oundvikliga fortskrider. Ibland känns det som att det är det vi gör när vi läser, skriver och berättar skräckhistorier från dagens skola. Artikelserier om högskolestudenter som saknar rimliga baskunskaper, lunchsamtal om hur breven från barnens lärare är fulla med särskrivningar och stavfel. Det blir som en genre, skoleländesporr. Där står vi runt byskolan och ser den brinna. Ack ack. Vojne vojne, hur ska detta gå?