Gräsligt lagförslag i Afghanistan

Skillnaden mellan individ och självständig människa – samt de bådas relation till staten undersöks på ett intressant sätt i senaste Axess.”Det var inte individer som skapade stater, utan staten som skapade individen”, skriver Peter Santesson och påpekar att samhällen utan stark stat näppeligen består av en massa individuella solitärer, utan av andra kollektiva konstruktioner som garanterar en rimlig trygghetsnivå:

”Mycket riktigt är det i praktiken omöjligt att själv producera den säkerhet och sociala struktur som man behöver ha omkring sig för att kunna leva ett drägligt liv. Men av just den anledningen har samhällen utan statlig centralmakt inte heller varit baserade på individuella solitärer utan löser ordningsproblemet på ett helt annat sätt. Där råder stammen eller klanen. Trygghet och säkerhet produceras på släktnivå – verkliga släkter som delar en faktisk anfader, eller föreställda släkter och stammar som delar en symbolisk lojalitet. I en sådan miljö slukas den enskilda människan. Hennes status, plikter och lojaliteter är inte resultatet av egna handlingar, val och åtaganden. De är en funktion av en grupptillhörighet som hon har råkat födas in i och inte kan ta sig ur. Det är när en statlig centralmakt har lyckats tränga undan klanväldet som förutsättningen har uppstått för individualism och självständiga individer.”

En snitslad idéhistorisk bana leder så småningom fram till vår egen tid, i vilken individernas självständighet kan sägas vara på tillbakagång. Autonomi ses ofta som något suspekt, individer agerar förstås, men oftast som företrädare för det ena eller det andra. Självständigt agerande är ovanligt och lite konstigt. Individualiteten hyllas förvisso, men den är mer utsmycknad än reell självständighet. Eller som Santesson skriver: ”Man vill vara Pippi Långstrump, men har slutat att prata om guldpengarna.”

Det är svårt att inte tänka på denna artikel när man tar del av SVT:s rapportering om en ny lag i Afghanistan (antagen av parlamentet, endast presidentens underskrift fattas). Här finns förvisso en statsmakt, men en svag sådan, som inte verkar för att tränga undan klanvälden och bana väg för självständiga och fria individer. Istället går den stamtänkandet till mötes och stiftar en lag som innebär att släktingar till en brottsanklagad inte får lov att vittna mot den personen.

Ja, du läste rätt. Utöver släktingar förbjuds även minderåriga, läkare och försvarsadvokater att vittna. I praktiken innebär det ”att man tystar både offer och vittnen till övergrepp” citerar SVT ur The Guardian. Detta ”i ett land där majoriteten av våldsbrotten inträffar inom familjen”.

Konsekvensen av detta är förstås långtgående. I praktiken innebär lagen att även om hedersmord och tvångsäktenskap och våldsbrott är på pappret kriminellt så riskerar förövare inte att fällas för brotten. Den skärva av hopp som förut fanns, nämligen eventualiteten att någon i en familj agerade självständigt och på tvärs med hedersnormer eller klanlojaliteter genom att vittna mot en förövare till förmån för en utsatt kvinna i familjen är i och med denna lag helt utsläckt. Ett självständigt moraliskt ställningstagande har så att säga förbjudits enligt lag. Sällan har väl signalen ”autonoma individer undanbedes” varit tydligare.