Replik från Lars Stjernkvist: ”Jag är inte den som vill bestämma”

Nej, jag är inte den som vill bestämma vem som hjälper till hemma hos gamla. Det är viktigt att ge enskilda makt. Först och främst för att kunna påverka hur hjälpen ges och av vem. Och då menar jag de personer som till exempel kommer hem för att städa eller ge annan service. Dessutom tycker jag det är viktigt att kunna välja utförare.
Alltså är jag vän av valfrihet, men däremot ytterst tveksam till fri etableringsrätt. Skälet är att jag tycker det är viktigt att vända på varje krona, och system med fri etableringsrätt har en tendens att vara kostnadsdrivande. Därför tycker jag offentlig upphandling är en betydligt bättre modell för att öka alternativen än LOV. LOV-systemet är snarlikt det system vi haft för friskolorna, och vad jag förstår är numera nästan alla ense om att det inte fungerar särskilt bra.
Kort sagt, jag tycker äldre ska ha makten över sin vård och omsorg, men jag vill ha makten och kontrollen över kommunens ekonomi.
Lars Stjernkvist (S)
Kommunalråd i Norrköping

Ledarsidan svarar:
Det är bra när socialdemokrater, som Lars Stjernkvist, värnar valfrihet och den enskildes makt. Gränsen mellan den politiska makten och medborgarens utrymme följer inte sällan höger och vänster. Medan borgerligheten (i bästa fall…) värnar medborgarens direkta inflytande i form av kundvalssystem brukar vänstern hävda den politiska sfärens fördelar som domare över vem eller vilka som ska utföra olika tjänster. Offentliga upphandlingar ger utrymme för vissa alternativa utförare att pröva sin lycka, men få klarar processen. I ett kundvalssystem, där pengen följer brukaren, är det i stället medborgaren som väljer utförare. Det ger oss framför allt möjligheten att välja bort. The power of goodbye… Även i ett kundvalssystem bestäms ”pengen” centralt varför okontrollerade kostnader går att förhindra.