Sanna Rayman
– Det är vedervärdigt. Det är ett nasarbeteende som jag ogillar och jag hoppas det blir debatt.
Vänsterpartisten Leif Lindström i Borlänge svävar inte på målet. ”Det är bedrövligt. det är naseri, det är Jehovas Vittnen.”, säger han i DT. Han gillar inte den politiska kampanjmetoden dörrknackning. Jag håller helt och hållet med honom. Som jag skrivit förut, om det ringde på dörren en söndageftermiddag och en aspirerande kommunfullmäktigeledamot stod därute skulle jag bli måttligt förtjust. När DN/Synovate undersökte folkets inställning till dörrknackning häromåret visade sig hela 80 procent ogilla tanken på att hitta en politiker utanför dörren. Lika många ville slippa lyfta telefonluren hemma och ha en partist på tråden. I samma undersökning sade sig däremot bara en femtedel av de tillfrågade vara emot tv-reklam från partierna.
Skillnaden beror förmodligen inte på att man tycker att tv-reklam är så himla mycket bättre. Frågan om de förra kampanjmetoderna ställdes i ett läge där de fortfarande var ganska ovanliga och där man spontant ogillar tanken, medan den senare – tv-reklam – är något vi har vant oss vid. Reklamavbrotten finns där redan och det är för de flesta strunt samma om de gäller politik eller tandkräm. Dörrknackningen är däremot i tilltagande och något man näppeligen önskar sig mer av.
Problemet för både Leif, mig och de övriga 80 procenten är att ogillande av dörrknackning tyvärr inte räcker som argument för att övertyga avsändarna, i det här fallet partier. Det spelar liksom ingen roll att folk ogillar kampanjmetoden – om den funkar så funkar den. Inte sällan är det den mest avskydda tv-reklamen som levererar de bästa försäljningsresultaten. Men det är en balansgång förstås. I värsta fall får man väl nixa sin ytterdörr, med en välformulerad skylt till exempel. ”Politiska nasare undanbedes!”
Frågan är ju också. Hur mycket ogillar folk dörrknackningarna i förhållande till resultatet de ger? Mätningen jag refererar är från 2009 och det har ju knackats lite dörr sedan dess. Har partierna någon uppfattning om metoden, tro?