Lucka 11: Mellan öppna och stängda gränser

Varje dag fram till jul öppnas en ny lucka här på ledarbloggen, vackert illustrerad av Joanna Andreasson. Bakom luckorna bjuder nuvarande och tidigare profiler på SvD:s ledarsida på daglig textläsning, företrädesvis något av lucköppnaren själv som förtjänar att läsas på nytt.

DAGENS LUCKÖPPNARE: AMELIE LANGBY

Bakom dagens lucka finns en text om medmänsklighet. Den skrevs i somras, efter att LO hade kommit med en rapport som på ett föga konstruktivt sätt kritiserade regeringens reform för arbetskraftsinvandring. Samtidigt har behovet av den sortens reformer kanske aldrig varit större. Något vi påminns om, inte minst vid rapporter om båtar med migranter som till varje pris vill ta sig till Europa. Förlista i Medelhavet.

Försvarare av arbetskraftsinvandringsreformen säger ofta att den är en viktig del i att kunna möta framtida behov av arbetskraft, och visst är det så. Men reformen är också ett exempel på medmänsklighet omsatt i praktisk politik.

Istället för att uppehålla oss vid en debatt om ytterligheterna vidöppna vs. stängda gränser kan vi välja att moderat förändra samhället i en friare riktning, så att fler människor får möjlighet att bidra. Det gör vi inte genom att LO och andra skriver rapporter med otydliga syften, utan genom att genomföra fler öppenhetsreformer – och arbeta för att de efterlevs såsom det var tänkt.

Här lämnas fortfarande en hel del att önska. Det innebär som tur är inte enbart en otålig väntan på politiska beslut. För den där medmänskligheten, den börjar ju med hur vi själva ser på andra. Det handlar, som Tove Lifvendahl beskrev det i en text i höstas, om att vidga vi:et.

Amelie Langby arbetar som politisk sekreterare, studerar statskunskap och var under sommaren ledarskribent i SvD.