Man ALLT kan ju inte vara en kvinnofråga?

Det finns yrkesgrupper som förses med arbetskläder och det finns ytterligare grupper där villkoren varierar beroende på arbetsgivare. I morse kunde vi på P1 Morgon höra företrädare för hemtjänsten i olika delar av landet beskriva sin situation vad gäller just arbetskläder. Av inslaget att döma vill personalen gärna ha arbetskläder dels eftersom yrket medför slitage på den dagliga klädseln, dels för att många av dem som använder deras tjänster är mycket känsliga för smittspridning och all sådan risk måste minimeras.

Det kunde absolut räcka så för att de pådrivande, så att säga, skulle ha ett ”case”. En sak att med trovärdighet driva. Men icke. När hemtjänstrepresentanten fört fram sitt budskap och tydligt redogjort för smittorisker och slitage hakade hon på ett ”för rättvisans skull-argument” som alls inte gjorde frågan rättvisa. Varför skulle inte omtanken om brukarnas hälsa vara skäl nog för hemtjänsten att önska medel till arbetsklädsel? I stället läggs vad man i inslaget kallar jämställdhetsaspekten till. Jo, förklarar hemtjänstpersonen nogsamt, manligt dominerade yrkesgrupper förses oftare med skyddskläder än vad kvinnligt dominerade yrken gör. Detta var, menade man alltså, ytterligare ett skäl att förse hemtjänsten i hela landet med kläder.

För det första kan jämställdhetsargumentet inte anses särskilt hållbart. Det finns åtskilliga yrkesgrupper med majoritet kvinnor som inte skulle komma på tanken att ställa krav på byxor och tröja med kommun- eller företagslogotype. Företagsekonomer och marknadsförare? Och den relativt kvinnotäta vårdsektorn, nog har man gott om vita byxor med tillhörande vit bomullstopp? Liksom för den delen läkarkåren, med både män och kvinnor.

Ska en yrkesgrupp tilldelas skydds- eller arbetsklädsel kan det knappast vara med motiveringen att det vore mer rättvist. Jag kan förstå om olika personer inom en och samma yrkeskår finner det orättvist att inte ha lika villkor, men detta att jämföra en yrkesgrupp med hur män som generellt sett har arbetskläder…

Inte sällan får jämställdhetsfrågan tjäna som allmän basförstärkare. Som ett definitivt argument som ingen kan värja sig emot. Lite som med snygga tjejer som ska sälja bilar, sportkläder, filmer eller tvål… – Lägg till lite fruntimmer så går det hem!

Men inse: arbetskläder ÄR INTE en kvinnofråga. Det är i nämnda fall en arbetsmiljö- och hygienrelaterad fråga och det räcker alldeles utmärkt. Kvinnokortet måste inte dras varje gång. Då blir det till slut en ickefråga.