Lucka 9: Klippdockor och kvotering

Varje dag fram till jul öppnas en ny lucka här på ledarbloggen, vackert illustrerad av Joanna Andreasson. Bakom luckorna bjuder nuvarande och tidigare profiler på SvD:s ledarsida på daglig textläsning, företrädesvis något av lucköppnaren själv som förtjänar att läsas på nytt.

DAGENS LUCKÖPPNARE: ANNA RENNÉUS GUTHRIE

Klippdockan i ”Det är svårt att se skogen för alla genus” som publicerades sommaren 2011 illustrerar vilsenheten som uppstår när man i angelägenhetsaffekt blandar ihop viljan att åstadkomma förändring på jämställdhetsområdet med förväntade kvinnliga – eller i detta fall rent flickiga(!) – egenskaper och intressen.

En mer aktuell missriktad välvilja på temat kvinnor i karriären är annars kvoteringslagen. EU-parlamentet röstade i november igenom ett förslag om könskvotering i bolagsstyrelser som nu finns med på minsterrådets dagordning denna decembermånad.

Man förstår ju målet, ja. Men får lust att utbrista det självklara, nämligen att långt ifrån alla medel helgar det. Just värdet av att vi alla som individer alldeles oavsett vilka könsprocentsatser som går att utläsa på bolagsstyrelsers sammansättningar står lika inför lagen och därmed även äganderätten har nyligen formulerats tydligt på denna ledarsida liksom av KD-politikern Ebba Busch.

Både klippdockan och kvoteringslagen exemplifierar, på olika sätt, hur lätt det är att den grundläggande jämställdhetstanken om att kvinnor utgör neutrala självständiga subjekt i samhället slår över i att desamma istället betraktas och inkluderas som individer med ”extra” värde.

Överlag så tror jag att samhällsdebatten på detta område vore förtjänt av att man från gång till gång definierade vilken typ av ökad jämställdhet man vill åstadkomma och framförallt sedan skilja på detta och de mer luddiga genusvetenskapliga teorierna.

Anna Rennéus Guthrie jobbar på Näringslivets Mediaservice med opinionsbildning och var sommarvikarie på SvD 2011.