SvD
Med anledning av Ivar Arpis artikel Mellanösterns kristna behöver vår hjälp nu (8/12), har kyrkoherden Christina Engqvist skrivit ner några tankar i en kommentar:
Ofta sker rapportering av det politiska läget i Mellanöstern, men få sätter sig in i de kristnas situation. Jag är präst i Svenska kyrkan och har både i tjänsten och privat sedan ca 15 år besökt Egypten och följt utvecklingen där; och i synnerhet vissa projekt som bedrivits med stöd av Svenska kyrkan. När striderna rasade för fullt i Egypten kunde jag konstatera att rapporteringen om de våldsdåd kristna utsattes för fick väldigt litet utrymme i media, även i kyrkans egen media. Några reportage har kommit och sedan har det varit märkligt tyst.
Jag tror, liksom Ivar Arpi, att kolonialtänkandet påverkar vad vi skriver och har gett kristna i väst en känsla av skuld som bärs vidare genom generationer. Men historien ändras hela tiden, och att blunda för det som händer nu är sannolikt långt mycket värre än det vi själva bidrog till i vissa missionsländer. Nu är ju varken Syrien eller Egypten missionsländer, och deras kyrkor tillhör de äldsta i världen. I Egypten finns kloster, kyrkor och miljöer från den tidigaste kristna tiden – pilgrimsplatser för världens kristna. Några har fått stänga, åtminstone tillfälligt, pga oroligheterna. Att kyrkor förstörs är en katastrof vi i väst inte förstår vidden av. Kopterna får kämpa i årtionden för att få bygga en kyrka, och då den raseras vet ingen om möjligheten finns att återuppbygga den. Dessutom kan oersättliga historiska och kulturella värden gå förlorade.
Under en resa för 7-8 år sedan fick jag förmånen att följa med påve Tawadros, då biskop utanför Alexandria, till närliggande byar. Den fattigdom som mötte oss, var en fattigdom utan något hopp om en framtid. Det gjordes insatser från mer välbärgade och välutbildade kopter för att avhjälpa den största nöden – men frågan idag är om dessa människor ens finns kvar. De som har möjlighet att etablera sig i ett annat land gör det. Kvar i Egypten finns en allt skörare och utsatt grupp människor som ska stå emot en förföljelse som kanske är den värsta i kyrkans historia. Att sända oberoende observatörer som kan bevaka och rapportera om förföljelsen av kristna skulle sannolikt göra skillnad. Ingen ska behöva bli skjuten för att man firar gudstjänst, utan rättegång eller möjlighet att bli hörd.
Christina Engqvist
Kyrkoherde i Vattholma pastorat