Så blir du årets ungdomskommun

Jag ska säga direkt att jag inte har några djupare erfarenheter av kommunen Emmaboda. Jag har förvisso varit där en gång, under ett dygn eller två, 1995, och det var i och för sig underbart. The Ark hade inte ännu skivdebuterat, men de spelade på den lokala festivalen, på lilla scenen, som inte var mycket mer än en carport i en villaträdgård. Redan då kunde man se att bandet hade mer än vad som krävdes. Och Ola Salos publikkontakt var oöverträffad.

Nu ser jag att Emmaboda har utsetts till årets ungdomskommun, för andra året i rad. Men det har inget med festivalen att göra. Det är KFUM som står bakom rankingen, och det häpnadsväckande resultatet att Emmaboda är ett toppläge för unga.

För tänk, egentligen. Hur kul kan det vara i Emmaboda när det inte är festival? Jag kommer själv från ett litet och välordnat samhälle, och det har förstås fördelar, men knappast så stora att de ger känslan av att bo i årets ungdomskommun. Själv pendlade jag i gymnasiet från Leksand (15.000 invånare) till Borlänge (50.000) invånare, och bara det kändes som en befrielse. Att därefter komma till städer som Uppsala och Stockholm innebar närmast en pånyttfödelse.

Men det är alltså Emmaboda som är Årets ungdomskommun, enligt KFUM. Varför?

Jo, det enda KFUM mäter är kommunala utgifter. Rankningen bygger på kommunens utgifter per invånare för idrottsanläggningar, fritidsgårdar, kulturverksamhet, musikskola, bibliotek och studiecirklar samt kommunens lärartäthet och elevvård.

Stockholm, med dess närmast oändliga utbud vad gäller allt från skolor till ungdomsevenemang, hamnar på plats 134. Att ungdomsarbetslösheten i Stockholm är 8,7 procent – mot Emmabodas 23,0 – spelar heller ingen roll för rankingen. Det är bara kommunala utgifter som räknas. Vad ungdomarna vill eller kan göra har inget med saken att göra.

Det enda sättet att klättra i rankningen tycks vara att höja kommunalskatten. I Stockholm ligger den på 29,43 procent, i Emmaboda på 32,08.