Sanna Rayman
Som jag redan skrivit är jag allt annat än imponerad av hur Lundsbergs ledning och vuxenvärld reagerat och uttryckt sig kring strykjärnshändelsen. Det är mycket möjligt att skolans alla försvarare har rätt i att skolan är bra på många sätt. Detta står dock inte i motsats till iakttagelsen att händelsen är oacceptabel och att det utifrån sett bara låter konstigt och föga förtroendeingivande när incidenter som denna kommenteras på ett sätt där man å ena sidan intygar att det aldrig varit aktuellt med några som helst konsekvenser för förövarna, bara stöd, och å andra sidan inskärper att egentligen var hela saken de vuxnas fel.
Som om det skulle vara någon tröst.
Nåväl, alldeles oavsett vad man tycker om själva Lundsberg så har dagens dom i kammarrätten principiellt intresse. Det är faktiskt inte bara på Lundsberg sånt här inträffar. I våras skrev jag, apropå en dom rörande en nollningsincident på Sigtunaskolan, om det faktum att de våldsamma och kränkande nollningarna förefaller sprida sig utanför riksinternaten till övriga skolvärlden på ett oroväckande sätt.
Bland exemplen jag nämnde då fanns ”16-åringar [som] tvingats strippa och berätta om sina sexuella erfarenheter under nollningen på flera skidgymnasier. Andra nollningsrubriker vi minns är elever som tvingats äta kattmat i Åre, piskrapp och förstörda lägenheter i Mora, frätskador på hornhinnan på grund av ättika som sprutats i ögonen i Vellinge samt snygghetsparaden på Lidingö där unga män fick bedöma unga kvinnor. Bland annat.”
En viktig detalj är att en del av dessa skolor jag nämner ovan faktiskt är just skolor där elever också bor på skolan. Inte alla, men några. I dagens dom blir det där med boende signifikant. Så här säger Skolinspektionens rättschef Marie Axelsson till TT:
– Vi har ju tillsynsansvar för att alla skolhuvudmän följer skollagen. Och i skollagen slås fast att huvudmännen ska förebygga och förhindra kränkningar i och i samband med verksamheten. Vi anser att stiftelsen Lundsbergs skola inte lyckats med det, och därför delar vi inte kammarrättens bedömning.
Och vad kammarrätten gör idag är att ansluta sig till förvaltningsrättens resonemang om att sambandet mellan boendet och verksamheten är för svagt och att Skolinspektionen därför inte hade rätt att stänga skolan.
Oavsett vad man tycker om Lundsberg eller stängning som konsekvens av tillsynen borde man kunna inse att detta inte är hållbart. Vi får fler specialiserade skolor som också håller sig med boendemöjligheter för eleverna. Tillsyn av dessa måste vara någons uppdrag.