Kandidatur på lösa Bohliner

I dagens SvD kan man läsa en kort intervju med Kristdemokraternas Ella Bohlin, som föreslås bli nytt förstanamn på KD:s lista i landstingsvalet i Stockholm nästa år. Den minnesgode känner kanske till Ella Bohlins karriär sedan hon var ordförande i KDU, men låt mig rekapitulera för de läsare som inte har full koll.

När hon lämnade KDU var det för konsultfirman JKL. Efter en tid där offentliggjordes att Bohlin var KD:s förstanamnskandidat i Europaparlamentsvalet 2009. Att vara förstanamn innebär vanligen att saken är biff, men så icke i detta fall. Bohlin utmanades nämligen av Alf Svensson, vilket innebar att hon inte hade skuggan av en chans. KD-väljarna älskar sin Alf och Bohlin fick stanna på JKL. Vilket sannolikt var en stor besvikelse som man bara kan beklaga.

Häromåret fick Bohlin dock plåster på såren från KD i form av ett jobb på Statsrådsberedningen som politiskt sakkunnig, med ansvar för miljö- och landsbygdsfrågor. I samband med klivet sade hon till Resumé att hon inte uteslöt en fortsatt politisk karriär så småningom och fortsatte:

– Jag gör ingen karriärplanering för politiken, för den handlar om förtroende.

Nu är det alltså dags att kandidera till landstingsvalet i Stockholm. Även denna gång är Bohlin förstanamn, och denna gång lär den positionen vara tryggare än sist, Alf Svensson har åtminstone inte anmält sitt intresse för landstinget ännu. Första frågan i SvD:s lilla intervju, samt svaret, lyder som följer:

– Vad vill du uträtta i landstinget?

– Det handlar om vardagsfrågor och sjukvården är nog den politiska fråga jag är mest intresserad av. Jag behöver också skaffa mig en politisk plattform och då passar lokalpolitiken väldigt bra.

Alltså. Jag inser givetvis att det fungerar så här. Jag vet att partier lägger pusselspel när de skapar sina listor, att en del poster och positioner i varierande grad är förläningar och att partiet måste hållas ihop. Det betyder att partier ibland ställer sig frågan ”Var ska vi sätta Carin Jämtin nu?” och sånt.

Jag fattar. Det funkar så här. Men jag tycker faktiskt att det minsta vi kan begära från aktiva partister är att de håller sig till etiketten och inte är franka med det på det sätt som Ella Bohlin är i denna intervju.

Seriöst, jag vill INTE höra att Bohlin är placerad i topp på en lista inför ett landstingsval för att hon behöver en politisk plattform. Det är sådant ni kan säga internt och det är sådant som vi som analyserar politiken kanske kan säga när vi klurar på mekanismer bakom förflyttningar i det politiska landskapet. Men det är INTE något ni själva ska säga. Kom igen. Lite jäkla Miss Universum-förmåga ska man väl ändå kunna kräva av de soon to be-folkvalda?