Läsarkommentar: Vad behöver Kuba?

Med anledning av ledarartikeln Kuba behöver en ny regering 13/10 har en kommentar inkommit:

I söndags den 13 oktober, ägnade SvD en ledarsida åt en intervju med ”Antúnez”, under rubriken ”Kuba behöver en ny regering”. Antúnez är en viktig gestalt bland de s.k. dissidenter som sett Kubas fängelser inifrån. Det är hans åsikt om Kuba som SvD gör till sin i ledarrubriken.

Men är Antúnez en bra representant för Kuba i dag? Intervjun ger inget svar. Den liberalisering som sedan Raul Castros tillträde är så tydlig nämns inte med ett ord.

Sverige har inte bilaterala diplomatiska relationer med Kuba. Ambassaden är hänvisad till EU-samarbetet för sin information, liksom till de dissidenter som får glädje av dess tjänster och stöd. Detta är problematiskt. I Sverige är de flesta dåligt informerade om Kuba idag, och den mediala rapporteringen följer oftast den dominerande uppfattningen att Kuba är en diktatur som förföljer alla som på något sätt opponerar sig mot dess politik.

”Säg mig din uppfattning om Kuba och jag ska berätta vem du är.” Debattklimatet i Sverige är hårt polariserat, kanske mer än när det gäller något annat land. Den djupa ironin i att det demokratiska USA håller fångar utan rättegång under vidriga omständigheter på kubanskt territorium (Guantánamo) borde bidra till att nyansera debatten. Det borde även det faktum att Kuba ägnar sig åt att överleva ekonomiskt under USAs illegala blockad, medan USAs utrikespolitik är militärt aggressiv.

Sedan ett antal år är Raul Castro president i Kuba. Han är militär och pragmatiker. Han övertog ett land där oppositionen var tystad, där ekonomin hängde på externa trådar som oljan från Venezuela och massturismen från rikare länder, där byråkratin blivit en makt i sig. Den inofficiella ekonomin hade vuxit i kraft av dubbla valutor och varubrist för de många som saknade tillgång till kubadollarn. Det brådskade med reformer.

Svaret blev ett nationellt referendum om vad som måste göras, som i sin tur lett fram till ett ekonomiskt reformprogram kallat ’Lineamientos’. Där öppnas för ökat privat ägande, privat företagande och marknadsrelationer, samtidigt som den offentliga sektorn ska krympas avsevärt. Sådana reformer är inte möjliga under svårt politiskt förtryck. Följaktligen har många politiska fångar släppts, senast nu i veckan och chefredaktörerna för de partianknutna Granma och Juventud har nyligen bytts ut för att bättre följa direktiven från högsta politisk nivå att börja agera självständigt och kritiskt granskande.

Den granskningen behövs, om byråkratins makt och dess motstånd mot många av reformerna ska kunna knäckas. Liksom om de säkerligen tuffa interna motsättningarna inom statsledningen ska väga över i reformpolitikens riktning.

Tidigare i år antogs ny lagstiftning om utlandsresor. Alla kubaner är fria att resa, och kan behålla sitt medborgarskap om de återvänder inom två år. Dissidenter som Antúnez och Yoni Sanchez har tagit tillfället i akt. Samtidigt vidgas på Kuba det offentliga rummet för samtal om mänskliga rättigheter och demokrati, en frihet som utnyttjas av allt fler. När Centro Cultural Padre Felix Varela i Havanna inbjuder till samtal kommer många kända kubaner, vars uppfattningar sprids över landet i tidskriften Espacio Laical och kan läsas även på nätet.

Allt är inte väl på Kuba. Men det står inte stilla. Ekonomiskt nödtvång öppnar för civilsamhället att begära mer plats för sina egna lösningar, och massturismens krav på god mat varenda dag öppnar för privata jordbrukare att tjäna på statens efterfrågan på bra livsmedel. Politiken är idag en arena där ekonomin är på väg att bli en viktigare fråga än ideologin.

Det är viktigt att granska det lilla landet Kuba med dess stora betydelse i regionen. Raul Castro är för närvarande president i CELAC, den nya latinamerikanska organisation där USA inte äger tillträde. Det ekonomiska samarbetet i Karibien – ALBA – är ett liknande försök till utveckling genom samarbete. Jag ser fram mot öppna granskande reportage om Kuba i Svenska Dagbladet, vi behöver dem.

Bertil Egerö, sociolog och utvecklingsforskare