Kommentar om klimatfrågan

Ytterligare kommentar med anledning av Bjørn Lomborgs op-ed den 29/9 har inkommit:

Björn Lomborg hävdar (SvD 26/9) att subventionerna av förnybar energi är problematiska. Men inte bara förnybar energi får statsbidrag. Det internationella energiorganet, IEA, rapporterar om subsidier till fossilenergi på 523 miljarder US dollar globalt för 2011 medan förnybara källor erhållit 88 miljarder dollar. Detta i ett läge när utsläppen av växthusgaser behöver minska.

Lomborg nämner också kostnads-nytto-analys. Ett exempel han tar är att kostnaderna för uppvärmning på vissa ställen av planeten minskar mer än kostnaderna för luftkonditionering ökar på andra. Det här är några kvantifierbara öar i ett hav av svår- eller okvantifierbara kostnader och nyttor kopplade till klimatförändringar. Frånsett den begränsningen vilar jämförelsen av summorna på orealistiska antaganden om möjligheten att överföra nyttor från ett sammanhang (t ex EU) till ett annat (t ex Östafrika) och att det finns en villighet att acceptera monetära kompensationer. Fördelningsfrågan onämnd.

Det är viktigt att de ekonomiska aspekterna av klimatfrågan blir belysta. Men de brister som finns i den typen av modeller behöver också hanteras. T ex att man får klart för sig att osäkerheterna är av en annan typ än i klimatmodellerna. Om 20 år kan vi veta hur bra IPCCs modeller är. De antaganden som lärda ekonomer tvistar om kan knappast verifieras med observationer. Studier som gjorts av beteendeforskare pekar däremot på att Homo Oeconomicus inte funnits annat än som ett antagande.

Sverker Molander

Miljösystemanalys, Chalmers Tekniska Högskola