Puckel i frihandelsförhandlingarna

När statsministern talade inför FN:s generalförsamling häromveckan tryckte han särskilt på vikten av frihandel i allmänhet och av framgångar för de pågående förhandlingarna om ett transatlantiskt frihandelsavtal i synnerhet. Det var en god prioritering. Det är närmast märkligt att två så frihandelsvänliga aktörer på världsmarknaden som USA och EU inte redan för längesedan satt sig ner och sytt ihop detta. För, som jag skrev i en ledare då:

”Den frågan är faktiskt viktig både globalt och på ett nationellt plan. Svensk export har fortfarande inte hämtat sig sedan finanskrisen och ligger bara på 73 procent av nivån 2005 (SvD 3/9). I Kommerskollegiums rapport om svensk utrikeshandel för första halvåret 2013 fortsätter exporten att minska, nu med sju procent jämfört med samma period förra året – trots ekonomisk ljusning.

Enligt en studie från samma kommerskollegium skulle ett frihandelsavtal mellan EU och USA innebära det lyft som svensk export så väl behöver. Exempelvis beräknas livsmedelsindustrins USA-export stiga med 86 procent, bilindustrins dito med 27 procent och företag som tillverkar elektronisk utrustning beräknas skeppa över 47 procent mer (Potential Effects from an EU-US Free Trade Agreement, 2012). Totalt skulle ökningen landa på 17 välbehövliga procent, enligt denna utredning.  Det är ingen dålig bonus för något som är en viktig grund för välstånd och fred.”

Idag skriver Erik Scheller och Jasenko Selimovic, båda Folkpartiets nominerade till Europaparlamentet, i Göteborgsposten om vikten av detta avtal och översätter fördelarna i jobb i Västra Götaland. Man kan föreställa sig att det är välkommen läsning – framåtblickande och optimistisk – så här i en vecka då Göteborg drabbas både av Arla-nedläggning och ständigt nya rapporter om skottlossning.

Men inte ens det hägrande frihandelsavtalet är utan smolk just nu. Häromdagen ställde USA in veckans förhandlingsrunda på grund av landets budgetkris. Det ska nog inte tolkas som mer än en puckel, men puckelns storlek avgörs förstås också av hur bra USA lyckas hantera den pågående krisen. Låt oss hoppas på bättre än hittills…