Maria Ludvigsson
Det är väldigt Folkpartiet att, om ordvalet tillåts, fjösa till det med en (1) kvotmånad ytterligare i föräldraförsäkringen. (Maria Arnholms utspel i söndags.) Varför inte hälften var? Eller åtminstone en tredelad kvotledighet, som S föreslår? Om man nu verkligen, verkligen har synpunkter på föräldrars uttag av lediga dagar och är djupt och innerligt bekymrade över att föräldrar inte delar 50/50 på föräldradagarna borde man väl helkvotera? Rakt av!
Ett sätt att förhålla sig till kvotdiskussionen är den icke jämställdhetsmotiverade ståndpunkten att socialförsäkringar utgår till enskilda medborgare och aldrig till grupper. Föräldraförsäkringen verkar dock delvis vara en sådan ”gruppförsäkring”, men då det så gott som alltid är två föräldrar borde dessa båda erhålla varsin (lika) försäkring.
Ytterligare ett nog så frestande förhållningssätt till vem-ska-vara-ledig-diskussionen är att avfärda den som en intern familjeangelägenhet. Om föräldraförsäkringen nu är en gruppförsäkring som utbetalas varje gång barn inträffar (bara detta att försäkra sig mot föräldraskap kan tyckas märkligt) är det upp till nämnda grupp att dela upp pengarna sinsemellan. Nu verkar detta bekymmersamt eftersom somliga efterfrågar tvång från det allmänna. Man klarar inte att göra upp med sin bättre hälft och vänder sig då till högre ort, exempelvis FP, för att de ska tvinga fram en uppdelning. En omvägarnas konflikthantering, måste sägas!
För en utomstående kan detta framstå som mycket märkligt. Par får barn, par får dela på 14 lediga månader för att vara med sin telning, par kommer inte överens om vem som ska vara minst ledig. Det vill säga konflikten verkar av debatten att döma handla om vem som ska slippa vara hemma. (Borde man inte ha svårare att komma över ens om vem som måste gå och jobba?) Så, om den ena parten helt smiter undan hemmavarandet förlorar paret helt enkelt två av försäkringens lediga månader.
Nu finns röster som påpekar att det ojämna uttaget till mammans fördel (eller nackdel, beroende på hur man ser det…) beror på att män har högre lön. Det är helt enkelt mer lönsamt att kvinnan får mest ledigt.
Nå. Enligt Försäkringskassa visar det sig att kvotmånader och bonussystem, liksom inkomstnivå, har mindre inverkan på hur föräldrar plockar med ledigheten än man kunde tro. Det som bestämmer mönstret på föräldraledighet är i stället utbildningsnivå. Kvinnans utbildningsnivå har större betydelse för ett jämnare uttag än hennes inkomstnivå.
Så landar vi där igen, det handlar om värderingar och personliga preferenser och sådana förändras inte i ett huj. Det är enklare att förändra statistik än attityder.