Intervjuad: Anders Åslund

För tio år sedan – mellan 2000 och 2003 – var Anders Åslund kolumnist i SvD. I dag tar han åter plats som kolumnist på ledarsidan. Han är Rysslands- och Östeuropaanalytiker och professor i internationell ekonomi, adjungerad vid Georgetown University, och har skrivit ett dussin böcker om marknadsekonomi och demokrati. Han doktorerade i Oxford. Sedan 2006 är han verksam vid Peterson Institute for International Economics i Washington och var mellan 1994 och 2005 knuten till tankesmedjan Carnegie Endowment for International Peace. Han har en bakgrund som diplomat och ekonomisk rådgivare.

 

Efter att gått ut Handelshögskolan sökte du UD:s diplomatprogram och tjänstgjorde under åren 1976-1989 i Kuwait, Polen, Genève och Moskva. Hur tyckte du att UD fungerade då?

– Personalen och diskussionen var bra, men personalpolitiken var absurd, lönen låg och den socialdemokratiska politiseringen var svårartad. Jag var mycket glad att lämna.

I början av nittiotalet var du ekonomisk-politisk rådgivare till Boris Jeltsins regering i Ryssland, strax efter Sovjetunionens fall. Jeltsins första tid som president förknippas med snabba reformer för marknadsekonomi. Vad kan du berätta om dina upplevelser från den tiden?

– Det var spännande, öppet och kaotiskt. De unga reformministrarna jobbade långt efter midnatt och skrev reformdekret i en strid ström, men statsapparaten hade praktiskt taget upphört att fungera. Det mest frustrerande var att Väst vägrade att bistå Rysslands reformatörer i tid.

Hade du någonsin några betänkligheter kring att lämna den svenska diplomatkåren för att ge råd till Ryssland?

– Absolut inte. Jag lämnade UD redan 1989, och jag arbetade ju med Rysslands mest liberala, västorienterade och demokratiska regering någonsin.

 

“De unga reformministrarna jobbade långt efter midnatt och skrev reformdekret i en strid ström, men statsapparaten hade praktiskt taget upphört att fungera.”

 

Du har beskrivits som en förespråkare av de tidiga och omfattande ekonomiska reformerna i Ryssland. Varför var det viktigt?

– De länder som genomförde tidiga, radikala marknadsreformer – Centraleuropa och Baltikum – lyckades bygga goda marknadsekonomier och demokratier med begränsad korruption, medan de före detta sovjetstaterna som reformerade långsammare nu blivit auktoritära och mycket korrupta.

BRIC-länderna som karakteriseras av att vara stora och snabbt växande ekonomier har under senare år tappat takt. Hur skulle du säga att Rysslands ekonomiska förutsättningar ser ut?

– Ryssland har byggt upp stora valutareserver och minimerat statsskulden under de goda åren, men minimerat marknadsreformer och låtit korruptionen breda ut sig från toppen. Därför lär tillväxttakten bli låg, men statsfinanserna förbli goda.

Säkerhetspolitiskt och i den svenska försvarsdebatten har Ryssland åter tornat upp sig som ett allt större hot. Vad är din bild?

– De relevanta ryska hoten är korruption och hackning. Den ryska militären är alldeles för skröplig för att korsa Östersjön. De baltiska länderna är alla NATO-medlemmar och Putin respekterar NATO.

 

“Den ryska militären är alldeles för skröplig för att korsa Östersjön.”

 

Under åren 1994-1997 var du sedan rådgivare till regeringen i Ukraina, och 1998-2004 till presidenten i Kirgizistan. Hur var det att fungera som rådgivare där och då i de respektive länderna?

– Det var mycket enklare än i Ryssland. Det viktigaste jag gjorde i Ukraina var att bistå med att stoppa hyperinflationen med landets första IMF-program hösten 1994. I Kirgizistan var det lätt att driva igenom lagstiftning om många marknadsreformer, men lagen och verkligheten stod långt från varandra.

På senare år har utsikterna för Ukraina att gå med i EU inte sett lovande ut. Däremot finns ett färdigförhandlat frihandelsavtal mellan EU och Ukraina, vilket har sagts kunna fungera som ett påtryckningsmedel för modernisering av Ukrainas ekonomi – vad är din uppfattning om det?

– EU har gjort mycket för att bygga demokrati och marknadsekonomi samt begränsa korruption i Östeuropa, och det bör gå vidare österut. Den svåra frågan är vad EU egentligen kan göra med auktoritära och korrupta ledare.

 

Vilka frågor arbetar du med på Peterson Institute för närvarande?

– Jag har just påbörjat en bok om lyckade reformer i olika EU-länder.

Vad kommer du att skriva om i dina kolumner?

– Om Ryssland, Ukraina, det östra partnerskapet, USA och internationell ekonomi.

 

Anders skriver i dag en kolumn om relationerna mellan USA och Ryssland.