Siri Steijer
”Vad kostar en klapp på kinden?” heter det första avsnittet av SVT:s nya serie ”Sveriges bästa äldreboende”. Under hela det knappa timmen långa programmet har man skräp i ögonvrån.
På det slitna kommunala äldreboendet Smedsberget i Lycksele har personalen nästan givit upp. De gamla stirrar ut genom fönstret, många äter ensamma på sina rum. De är tacksamma, men för vad är svårt att förstå. Någon nämner en talgboll– att det är så fint där den hänger utanför köksfönstret. Ensamheten liksom ekar genom de kala korridorerna med de trasiga plastmattorna. I taket får bara vartannat lysrör vara tänt, på grund av besparingar.
”De stannar inte längre än de absolut måste”, säger en gammal dam, efter att en i personalen varit inne med matbrickan. ”Man önskar att man åtminstone hann få reda på vad det är för mat”.
Chefen vet att de står illa till med verksamhetens kvalitet. Hon känner sig misslyckad för att hon inte får igång några aktiviteter, som en sångstund. Men orkar inte längre konfronteras med problemen, eftersom hon känner att det gör henne sjuk.
För att ändra på detta kommer två experter till Smedsberget; målet är att höja standarden rejält utan att spräcka budgeten. Den ena experten är professorn Yngve Gustafson och den andra, som ska få fart på själva hjärtat i verksamheten, är Jane Lindell Ljunggren. Hon driver Hattstugan, ett vinstdrivande gruppboende på Gotland för personer med demenssjukdomar. I sin verksamhet förverkligar hon sina visioner som hon inte fick möjlighet till i den offentligt drivna äldreomsorgen. Hon är en nytänkande entreprenör och vårdföretagare, som vill åstadkommande bästa möjliga med de medel som står till buds.
För trivsel behöver inte vara så dyrt. Med 600 kronor från kaffeautomaten, åker hon till Röda korsets loppis, och tar med sig en gammal dam från boendet. (Hon blir så glad över att få komma ut och se solen). Där köper de en servis med fina koppar, tavlor, några broderade dukar och en löpare. Vips blir matsalen mer ombonad och trevlig. På den utbildning Jane Lindell Ljunggren håller med personalen på Smedsberget säger hon: ”Ni är den bästa medicinen. Glöm aldrig det”.
Håkan Tenelius, näringspolitisk chef på Almega, skrev efter programmet på Vårdföretagarbloggen: ”För övrigt noterar jag att chatten efter det första avsnittet av “Sveriges bästa äldreboende” alldeles utmärkt belyser alla de problem och utmaningar som finns i svensk äldreomsorg. Inte med ett ord nämns vinstutdelning eller riskkapitalister, begrepp som annars i debatten tillåts skymma det vi i själva verket borde diskutera.”
Gott så. Samtidigt finns viktiga poänger att göra här, inte minst för de äldres skull. För ”Sveriges bästa äldreboende” är ett tydligt exempel på att privata vårdgivare inte är av ondo, utan tvärtom kan höja kvalitet och ambitioner på äldrevården. Nästa vecka börjar dessutom ytterligare ett program med en privat hjältevårdgivare: ”Arga doktorn”. Det är knappast en slump.