Ivar Arpi
När vi i Sverige bedömer politiska lägen i andra länder försöker vi ofta översätta dem till sådant vi känner igen från den europeiska historien. Det blir ofta för förenklat. Pusselbitarna passar inte ihop som de ska. Den viktigaste frågan för många verkar vara att avgöra vem som är fascisten. Tanken är att man utifrån denna absoluta ondska som fascismen utgör i vårt politiska medvetande, kan hitta vem man med gott samvete kan heja på. Metoden ”hitta fascisten” gör dock att man lätt missar vad som är unikt med en situation.
Statliga medier i Egypten har rapporterat att ledaren för Muslimska brödraskapet, Muhammad Badie, har blivit gripen. Hur ska man tolka det? Som att säkerhetsstyrkorna och armén håller på att återinföra diktaturen? Att den störtade diktatorn Mubarak kanske kommer att släppas ut ur fängelset förstärker det intrycket. Är det alltså armén som är fascisterna?
Men när man följer rapporteringen från Egypten är det tydligt att en stor del av befolkningen ser på det hela på ett annat sätt. Före Mubaraks fall såg många Muslimska brödraskapet som allierade i kampen för mer frihet. Efter ett år med Mursi vid makten lyckades Muslimska brödraskapet alienera de flesta utom de egna leden. Friheterna många trodde att de skulle få med Mursi blev det inte så mycket med. Kvinnors och minoriteters inflytande tvärtom minskade. I ett dekret i november gav Mursi sig själv makten att ”göra undantag från alla lagar”. Det gav upphov till det massiva missnöje som fick demonstrationerna mot Mursi att bli ännu större än de mot Mubarak. Det är viktigt att komma i håg. Är det då alltså Muslimska brödraskapet som är fascisterna?
Det europeiska politiska tänkandet är i grunden format av 1900-talets kamp mellan demokrati, fascism och kommunism. Här vann demokratin. Juntornas tid i Europa är över. Men historien upprepar sig inte alltid på samma sätt, och man kan lätt lura sig när man använder samma glasögon när man betraktar andra delar av världen. Att försöka passa in Egyptens aktörer i fascistkategorin är svårt. Att den egyptiska armén och säkerhetsapparaten beter sig antidemokratiskt är dock solklart. Men det är också tydligt att många egyptier blev rädda för hur landet utvecklades under Mursi. Ser man till den ideologi som Muslimska brödraskapet torgför är det inte så konstigt. Skillnaden mot tidigare är att brödraskapet nu inte kan göra trovärdigt anspråk på den martyrroll de hade tidigare, då de saknade politiskt inflytande. Många av dem som intervjuas på plats anser att brödraskapet har visat sitt rätta ansikte under Mursi.
Den våldsamma repressionen mot Muslimska brödraskapet är inte bra. Sannolikt kommer det att slå tillbaka, med terrorism och splittring i landet. I värsta fall kan det vara inledningen på ett inbördeskrig, men det är dock för tidigt att säga. Men med tanke på vad Mursi gjorde under sin tid vid makten, är det inte en vild gissning att tänka sig att Egypten hade blivit ännu mindre öppet och tolerant land om han hade suttit kvar. Kommer Egypten att bli mer demokratiskt med hjälp av armén då? Tvivelaktigt. Egypten har gått från pest till kolera. Oaktat vilken av grupperingarna som är fascister.
Min senaste ledare om Egypten kan du läsa här. Och såhär skrev jag då Mursi avsattes.