Siri Steijer
EU är som vanligt på hugget vad gäller fiskepolitiken, nu gäller det Islands och Färöarnas makrillfiske. Konflikten började egentligen 2010 när länderna höjde sina kvoter ordentligt utan att ta hänsyn till EUs vilja och i juli förra året bröt förhandlingarna samman mellan de två parterna.
Varken Island eller Färöarna är medlemmar i EU, varför de kan bestämma sina fiskekvoter själva. Och då makrillen, möjligen på grund av temperaturförändringar i vattnet, har den enligt EU dåliga smaken att simma upp till nordligare breddgrader har vreden spritt sig bland unionens protektionister. Enligt unionens fiskekommissionär, Maria Damanaki, kommer det att resultera i sanktioner mot Island och Färöarna om det inte blir en skärpning. Det kan bland annat innebära att danska hamnar stängs för färöiska fartyg, trots att landet ingår i rigsfælleskabet, det danska kungariket.
Generellt känner danska fiskare visserligen ingen lojalitet till sina nordliga landsmän, eftersom många anser att de rovfiskar makrillen. Från sina danska kollegor ska alltså färöingarna inte räkna med något stöd. Men den danska fiskeministern, Mette Gjerskov (S) vill inte införa sanktioner. ”Vi röstar nej men kan komma att tvingas införa dem”, säger hon till SvD.
Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) vill förhandla och komma till en ”överenskommelse”. Men den färöiske fiskeministern Vestergaard verkar inte vilja vika sig en tum. ”Ingen ska komma och bestämma över hur mycket makrill vi fiskar i egna vatten”, säger han till SvD. Och han verkar heller inte oroad för eventuella handelshinder, i stället konstaterar han arrogant att ”världen är stor utanför EU”.
Det verkar som att EU-kommissionärerna tycker att Island och Färöarna beter sig ”oschyst” eftersom man inte beordrar några av makrillarna att simma tillbaka till unionens territorium. Men i stället för att tramsa runt med avtal, tullar och subventioner borde EU ägna sig åt handel och att göra sin fiskeindustri konkurrenskraftig.