Citationstecken är lite som autostereogram. Strategiskt utplacerade anar man plötsligt bråddjup i en text. De fungerar som murbräckor, så att man kan läsa mellan raderna. Men oftast placeras de ut i en text för att ändra de citerade ordens innebörd. På
UNT:s ledarblogg visar Maria Ripenberg varför läsförståelse är så viktigt i informationssamhället vi lever i. Hon har läst min text om
globalisering och Norden där jag argumenterar för att Västvärlden, och i synnerhet Europa, har blivit en gamling som beundrar medaljer från förr men inte längre har kraft att förtjäna några nya. Ripenberg har egentligen inget emot resonemanget, skriver hon, men insinuerar ändå att jag är eurocentrisk.
I min ledare citerar jag Niall Fergusons bok Civilization (2011) och de sex institutioner han lyft fram som viktiga för att Västeuropa drog ifrån resten av världen vad gäller utveckling från 1500-talet och framåt. Ferguson nämner konkurrenskraft, vetenskap, äganderätt, modern läkarvetenskap, konsumtionssamhället och arbetsmoral. Men Ripenberg menar att han glömmer kolonialismen. ”Vi västerlänningar sätter oss på väldigt höga hästar när vi säger att ’vi’ har ’gått om’ ’dom’ för att vi är så himla ’bra’ på ditten och datten. Så höga att man inte ser marken”, skriver Ripenberg.
Lägg märke till citationstecknens placering: ”gå om”, ”vår”, ”dem”. Här anas att själva tanken på att gå om är felaktig, att den i sig är ett tecken på vår självgodhet och att vi ser ned på dem. Men detta handlar inte om chauvinism, eurocentrism eller nykolonialism. Det försprång Väst en gång skaffade sig i teknologi, ekonomi och samhällsskick visar sig än i dag, även om många delar av världen har hunnit ifatt. Eller till och med gått om. I dag leder inte Väst världens ekonomiska utveckling längre, även om vi fortfarande leder välståndsligan. Till viss del är det ett tecken på att världen har blivit mer jämlik, vilket förstås bara är välkommet. Men poängen i min text, som Ripenberg missförstår eller väljer att bortse från, är att dagens västerlänningar tror sig ha en födslorätt till ett välstånd som inte alls är garanterat. Denna typiskt västerländska dästhet är självdestruktiv.
Vad får en demokrati att fungera? Hur skapar man välstånd? Hur enar man ett folk utan att göra våld på individens frihet? Dessa frågor är inte akademiska. Den pågående kampen i Mellanöstern tvingar oss att dagligen ta ställning till dem. Det handlar inte om vi mot dem, utan om hur människor mot alla odds kan skapa drägliga samhällen.
Det är ett faktum att Västvärlden utvecklades snabbare än exempelvis Mellanöstern och Kina från 1500-talet och fram till våra dagar. Det var ju just den teknologiska överlägsenheten som möjliggjorde de vidriga koloniala krigen som Ripenberg snuddar vid. Det satte igång en process i övriga världen, där många kände sig manade att hinna ifatt Väst teknologiskt utan att för den skull förlora sin kulturella särart. Det var därför Japans seger över
Ryssland 1905 fick Indien, Mellanöstern, ja hela världen, att jubla. Det gick att göra motstånd! Men bara om man tog till sig samma teknologi, system och en del tankar. Runtom i världen anammades västerländska idéer och västerländsk teknologi, inte bara i beundran, utan för att kunna göra motstånd. Detta är inte eurocentriska påståenden, utan historiska fakta. Sedan kan Ripenberg placera ut sina citationstecken hur hon vill.
