Nu duger speciallärarna

Som Tomas Tobé (M) mycket riktigt påpekade efter Löfvens plötsliga speciallärarvurm igår: Det var ju S som avskaffade speciallärarna. Och det var en logisk del av den socialdemokratiska synen på skolan, som en plats för likhet och sammanhållna klasser. De starkare eleverna skulle hjälpa de svagare och ingen skulle lämna klassen, ens för att få särskild och nödvändig hjälp.

Socialdemokratins jämlikhetssträvanden har ofta lett till likhetshets och konformitet. Understött av jante har elever fått förstå att den som avviker, med särskild begåvning eller svårigheter, icke göre sig besvär. Mallen gäller och den som inte passar in blir hopplöst efter och utanför. Att allt ska vara lika för alla är en S-devis som har gjort mer skada än många begriper.

Nu försöker S komma in i skoldebatten från ett helt annat håll. Precis som i skattepolitiken förhåller man sig till borgerlighetens positioner och låtsas som att allt är som vanligt. Visst, vi har varit emot alla skattesänkningar, men nu skriver vi (Brännpunkt 7/7) ”Att människor har fått mer i plånboken genom jobbskatteavdragen är bra.” Och visst avskaffade vi specialpedagogerna, och visst var vi emot nivågrupperingar i skolan, men nu säger vi något annat.

Välkomna till den delen av verkligheten där elever får vara olika och ändå ska ha rätt till lärare som möter dem i ögonhöjd. Men låtsas inte som att historien inte visat att S bär ansvaret för stora delar av bristerna i skolan.