Perfekt uppförande på Pressbyrån

I partiledardebatten den 12 juni var statsministern i god form. Framåtlutad, på, taggad och energinivå långt över medel. Kul.

Men. Hans huvudanförande rörde förstås ungdomsarbetslösheten och han hade knappt kommit halvvägs innan den numer sedvanliga skopan mot företagen kom. Detta märkliga tilltag i en debatt som främst borde handla om var jobb skapas och av vem. Då kommer en mindre salva mot just dem som ska anställa. Enligt statsministern bör näringslivet ändra attityd, inte ställa samma krav som alltid utan låta unga vara på sitt sätt och inte alltid så som arbetsgivarna helst vill. Det kan ju låta sympatiskt, men ofta är kraven som företag och arbetsgivare ställer att medarbetarna ska komma i tid, vara hyfsade, uppföra sig civiliserat och helt enkelt vara att lita på. Några överkrav om insikt i högre etikett förekommer ytterst sällan. I kraven finns ju också en förväntan att ålder inte spelar roll för ett gott uppförande.

Varför inte ställa än högre krav på uppförande? Något alla kan förvärva och utveckla och som knappast är att uppfatta som överkurs. Den som visar vänligt bemötande mot såväl kunder som medmänniskor måste vara en tillgång. Det mesta blir bättre med den sortens smörj i det sociala maskineriet.

I morse på den närbelägna Pressbyrån var den unga kvinnan bakom disken fullständigt perfekt i sitt bemötande av smått krävande äldre dam med många småslantar, mycket att tala om, många olika påsar att hitta rätt i och sannolikt i stort behov av vänlighet. Alltför ofta ser man hur äldre möts av himlande blickar och stressade uppmaningar. Men denna unga tillgång visade vänlighet, tålamod och sneglade inte för ett ögonblick mot den tilltagande kön. Snyggt! Vilket kap för Pressbyrån. Och en bra början på dagen för såväl vänlig äldre dam som efterföljande stressade kaffeköpare. Det är inte fel att ställa krav på uppförande. Det lönar sig i alla avseenden.