”Godmorgon Världen” är självklar på listan över P1:s mest hörvärda program. Bra public service – nyttigt och allmänbildande, fångar lyssnarens uppmärksamhet och intresse.
I går var Ulrika Knutson krönikör, även hon gillar public service, och hennes inlägg handlade om den grekiska ekonomins kolapts, om nationen och om public service roll. Den vältaliga Knutson gjorde ett inlägg som avrundades med påståendet: ”Utan public service upphör landet att finnas.”
Nja. Nej. Knappast. Men det är naturligtvis ett stilgrepp för att tydliggöra krönikörens oerhörda tilltro till public service. Man skulle nästan kunna förledas tro att ett land utan public service inte är ett land, åtminstone inte en demokrati.
Man kan mycket väl gilla public service, men denna devota hyllning av nämnda del av medielandskapet är… påtagligt överdriven.
Diskussioner om vad public service bör vara och i Sverige inte alls är idag är värdefulla. –Låt dem föras högt och lågt! Men de tjänar på att bilden av vad public service är och kan bidra med är proportionerlig. Ett land upphör inte för att public service-utsändningar gör det. På den punkten verkar även Ulf Lundell tydlig:
Du kanske tror att det är LO
Eller nykterhetsrörelsen
Eller Fångarna på fortet
Eller kanske Jungfrufödelsen
Men det är folket som bygger landet
Folket är dom enda som kan det
Det kommer underifrån
När den dagen är här
Om folket vill så bygger folket landet.
(Folket bygger landet, Ulf Lundell)
