Vill man motarbeta abort är förbud helt fel väg

Förhållandet mellan medicinska framsteg och abortlagstiftning är en svår och viktig diskussion som vi inte bör vara rädda för att lyfta då och då. Ett samhälle som av ren slentrian – eller av princip – låter bli att hålla de viktigaste etiska diskussionerna om liv och död igång riskerar lätt att förlora viktiga insikter kring varför vi gör som vi gör.
Lagar som dessa ska man inte ha ”för att vi alltid har gjort så”, det är viktigt att diskussionen är levande så att vi vet vilken grund de står på och varför vi enats om att den grunden är försvarbar.

Det finns ibland en tendens att avfärda minsta stavelse av ifrågasättande av status quo. Diskussioner om abort blir mycket snabbt heta och den som undrar eller kritiserar placeras raskt i ett reaktionärt fack. När jag själv skrev i ämnet för några år sedan dröjde det ingen lång stund innan det jag skrivit möttes med ”oro”. En oro som grundades i att det helt enkelt finns länder med oerhört hård och skadlig abortlagstiftning. Som om en rimlig fråga i ett viktigt ämne vore detsamma som att vilja införa superstrikta abortlagar i Sverige. (Vilket jag alls inte vill, ska poängteras.)
Dylika reaktioner är olyckliga, inte minst eftersom de tenderar att skapa skyttegravspositioner, men också för att de klipper av en viktig samhällsdebatt som inte bör klippas av, utan som tvärtom bör manglas då och då, exempelvis med avstamp i medicinska framsteg.

Samtidigt kan jag förstå varför många reagerar så här. Världen är full av exempel på länder vars abortlagstiftning kräver kvinnoliv varje dag. Visst finns det ytterligheter i denna debatt, inte tu tal om den saken. Det faktum att tiotusentals irländare gick ut på Dublins gator i helgen för att protestera mot regeringens planer på att ”tillåta abort om kvinnans liv är i fara” är ett utmärkt exempel på en sådan ytterlighet. Förra året krävde den strikta irländska abortlagstiftningen en kvinnas liv. Trots detta går alltså tiotusentals irländare ut och protesterar mot en lag som syftar till att stoppa det från att hända igen. Detta övergår mitt förstånd.

I senaste The Economist finns en artikel om Latinamerikas strikta abortlagar och de risker de skapar för regionens kvinnor. Det är sannerligen ingen munter läsning. Här berättas om ett fall liknande det irländska, fast i El Salvador bara häromveckan. I detta fall lyckades man dock nå ett slags juridisk kompromiss, vilken räddade kvinnan Beatriz, vars liv hotades av ett döende foster. Långtifrån alla delar hennes öde:

”Last year in the Dominican Republic a teenager with leukaemia died when her doctor delayed chemotherapy for fear of being accused of terminating her pregnancy. In 2011 a 12-year-old Nicaraguan girl who had been raped by her own stepfather was forced to give birth. More than 1,000 women in the region die and 1m are hospitalised every year owing to complications resulting from backstreet abortions, according to the World Health Organisation.”

Särskilt intressant i artikeln är en liten ruta med grafik över aborter per 1000 kvinnor år 2008 i olika delar av världen. Ta en titt på den och lägg märke till att Latinamerika, med sina strikta lagar, toppar statistiken. Här görs fler aborter per 1000 kvinnor än någon annanstans. Och den absoluta lejonparten av alla dessa aborter är farliga och riskfyllda sådana, det vill säga illegala aborter utförda utanför sjukvårdssystemen. Är man på allvar intresserad av att hålla antalet aborter nere ter sig förbud med andra ord inte särskilt effektivt.