Sanna Rayman
Av tonfallet och utsagorna i debatten att döma verkar det ofta som om Sverige är i totalt sönderfall och att välfärden som vi kände den är mer eller mindre nedmonterad.
Och visst, det finns säkert områden där nedskärningar både slår fel eller är fel. Nyligen har ledarsidan exempelvis vevat emot besparingar på rättsläkarna. Vad hjälper fler poliser på gatorna om de inte får hjälp av rättsläkarna när brotten ska utredas, liksom? Samtidigt är faktiskt inte pengar alltid det som fixar biffen. Fler lärare är inte nödvändigtvis lösningen när kvaliteten på lärarna är ett minst lika allvarligt problem, exempelvis.
Dessutom är det där ödesmättade tonfallet som berättar om nedmonterad välfärd och ett land vind för våg en smula överdrivet, milt uttryck. Detta påpekar Fredrik Segerfeldt förtjänstfullt på sin blogg med hjälp av två diagram som visar att vi inte direkt krälar runt på OECD:s botten när det kommer till välfärdsutgifter. Tvärtom.
Läs och titta här.