Vem rankar rankarna?

Karlskrona är Sverige soligaste stad. Nej, det är Visby. Nej, Karlskrona. Ja, så där kommer det att låta. I år är man i Visby sura över att Karlskrona utropat sig själva till Sverigebäst på sol, nästa år är det kanske Karlskronas tur  att mulna till. Antalet uppmätta soltimmar skiftar nämligen från år till år, även om Visby ofta är i topp. Slumpen går inte riktigt att styra över, oavsett hur ambitiös man är som kommunpolitiker. Och att dunka sig själv i ryggen för något man själv inte presterat kan ses som lite väl skrytsamt.

Det publiceras många rankingar just nu, inte bara vad gäller soltimmar. I dag släpptes Fokus sin stora kommunranking om var det är bäst att bo. För en vecka sedan var Dagens Samhälle ute med en ranking av Sveriges bästa skolkommuner, sorterat efter partifärg.

Den här sortens rankingar blir ofta underlag för debatter. I Expressen har K-G Bergström gått ut hårt mot Socialdemokraterna efter att Dagens Samhälle konstaterade att S-ledda kommuner presterar sämre än de som leds av allianspartier. Anledningen är att de ”50 bästa skolkommunerna” till 82 procent styrs av alliansen, medan 72 procent av de ”50 sämsta skolkommunerna” styrs av S eller V, som Dagens Samhälle skriver. Problemet är att rankingen har stora brister. På statsvetarbloggen Politologerna har forskaren Anders Sundell granskat rankingen närmare utifrån socioekonomiska faktorer, vilket Dagens Samhälle inte gjort.

Kompenserar man för utbildningsnivån i kommunerna som undersöks krymper skillnaderna mellan vänster och högerkommuner. Och eftersom utbildningsnivå till viss del förklarar hur man röstar, där högutbildade tenderar att rösta mer till höger, så bidrar även detta till de uppmätta skillnaderna. Givetvis spelar det roll vilket styre en kommun har, men det blir märkligt att göra som exempelvis K-G Bergström och slå på stora trumman om man glömt att ha med en så viktig faktor som socioekonomisk bakgrund och utbildningsnivå på befolkningen i mätningen.

På samma blogg, och på DN Debatt, har statsvetarna Anders Sundell och Gissur Ó Erlingsson gått igenom även Fokus kommunranking. De konstaterar att kommuner rasar eller stiger väldigt många placeringar från år till år, inte sällan runt hundra placeringar, men att förändringarna inte är bestående över flera år. Det är en stark indikation på att slumpen spelar in, skriver Sundell och Erlingsson: ”Fokus kommunrankning visar alltså i viss mån på verkliga skillnader mellan kommunerna. Det är emellertid inte tillräckligt precist för att man ska dra för stora växlar på förändringar från år till år, då dessa förändringar ofta återställs året därpå.”

Inte riktigt lika slumpartat som antalet soltimmar alltså, men inte heller särskilt användbart. Att kommuner jämförs med varandra är bra. Det behövs. På så sätt kan lyckade experiment sprida sig.  Men om politiker och tjänstemän börjar stirra sig blinda på den här sortens rankningar finns risken att de börjar åtgärda saker som inte behöver åtgärdas. Problemet är egentligen mer djupgående, och gäller nästan alla sorters mätningar. Förr eller senare anpassar sig verksamheter efter att prestera bra inom det som mäts i stället för att bli bättre på riktigt, vilket kallas Campbells lag. Förhoppningsvis tar beslutsfattarna den här sortens rankningar med ett par skopor salt.