Att anvisas ett liv

Frågan om barn- och tvångsäktenskap lär vara aktuell ett tag till, tyvärr, var den kanske lite pessimistiska kontentan av en ledare jag skrev för några månader sedan.

Poängen med detta är förstås inte att problemet är oövervinnligt, men däremot att dylika traditioner är såpass starka att den första, andra eller tredje lagändringen eller kriminaliseringsförsöket kanske inte biter. Traditionen och dess utövare kommer att söka – och hitta – kryphål.

Det betyder emellertid inte att vi ska ge upp, tvärtom, måste man fortsätta att täppa till kryphålen och bekämpa seden. Svenska FN-förbundet driver just nu en kampanj om detta, den som vill veta mer kan exempelvis gilla sidan på Facebook och hitta mer information där. Du som bor i Stockholm kan också bege dig till Zita imorgon kväll. Då arrangeras filmvisning med efterföljande samtal på temat. Filmen som visas är Ana fyller 14 av Shari Sabel Strandmark, som berättar lite om sin film här.

Dessa traditioner är en stöld. Vad det handlar om är att man fråntar unga människor rätten att själva utforma sina vuxenliv, att själva leva sina liv. Där andra bildar familj blir de som utsätts för tvångsäktenskap snarast anvisade att bilda familj med en främling. Tvånget och stölden i detta är helt oacceptabel.