Om den kunniga väljaren får välja

Väljarna väljer, så är det. Men varför de väljer som de gör kan man klura mycket på. Skillnaderna mellan könen när det gäller röstande, hur kan vi förstå dem? Kan man verkligen påstå att plånboken styr i ett land som trots allt har högre skattetryck än snart sagt varenda jämförbart land i världen? Och hur mycket kan vi läsa in i en liten röst? SD:s framgångar under de senaste åren tolkas ibland som att andelen rasister i befolkningen växer, men det kan vi ju egentligen inte vara säkra på. Den tolkningen är synnerligen tillyxad och troligen även styrd av tolkarens värderingar i hög utsträckning.

En sak som ofta berörs när vi klurar på väljarbeteende är frågan om hur informerad väljaren är. Hur stora kunskaper om samhällsfrågorna och den politik som debatteras har väljaren i allmänhet egentligen? Vad är sambandet mellan små/stora kunskaper och vad man röstar på?
Detta gräver Henrik Ekengren Oscarsson, statsvetare i Götet, i på sin blogg. Han skriver bland annat:

”I tabellen nedan har vi aggregerat upp resultaten för att undersöka om valresultaten i riksdagsvalen 1985-2010 skulle ha blivit annorlunda om alla väljare levt upp till idealet att vara fullt informerade. Fram träder ett intressant huvudmönster. En valmans­kår bestående av fullt informerade väljare hade inneburit aggrege­rade röstvinster för allians­parti­erna C, FP, KD och M i sex av åtta val under perioden. I genomsnitt hade de fyra borgerliga parti­erna gjort 4,9 procentenheter bättre ifrån sig om väljarna varit ma­ximalt politiskt kunniga.

Resultaten ser lite olika ut från val till val. Klart är att de stora partierna Mode­raterna och Socialdemokraterna tycks drabbas hårdast i en tänkt situa­tion med fullt informerade väljare, i snitt –9,6 respektive –7,0 procentenheter under perioden 1985-2010.”

Bloggposten är ett litet smakprov ur den färska boken ”Nya svenska väljare” av Henrik Oscarsson & Sören Holmberg (även omskriven på ledarsidan för en tid sedan) och man kan nog gissa att ovan siffror omedelbums genererade ett antal beställningar av boken till åtminstone Folkpartiets, Socialdemokraternas och Moderaternas respektive strateger…