Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson
En brandman är ofta en man. I Gislaveds kommun har tjänstemän ägnat detta särskild uppmärksamhet och man har med energi och imponerande uppfinningsrikedom formulerat svaret på varför det är så:

Titulatur.
För det vet man ju att fruntimmer är särskilt känsliga för titlar, beteckningar och grader. Varför skulle kvinnor så fullständigt skytt detta yrke om det inte var för beteckningen?

Bakgrunden är att Gislaveds kommun har identifierat brandmanskårens och delar av räddningstjänstens utmaning som genusorienterad. Så har Gislavedsbornas hopp om pålitlig hjälp vid eldsvåda tolkats som förhoppningar om eldsläckning under jämn könsfördelning. Det vore intressant att veta hur man som medborgarnas ödmjuka tjänstemän prioriterat i de kommunala ärendena. Med, exempelvis, en arbetslöshet på 9,4% (jan 2013) skulle man kunna tänka sig åtskilliga medborgarbekymmer som kräver kapabel kommunledning.

Nåväl, nu föll kommunens hårda prioriteringsval på brandmansyrkets traditionellt manliga dominans. Lösningen är av universal karaktär och stipulerar att om något ges ett nytt namn eller ny beteckning kommer innehållet och innebörden att förändras. Därför ska ”brandman” ersättas med ”handläggare inom samhällsskydd och beredskap”.
Förutom att titeln är alldeles hopplös är det tveksamt om nytitulaturen leder till varannan damernas i brandkåren. Gislaveds kommun meddelar följande:
”Det är ju en del av det, att avmaskulinisera titelfrågan och öppna upp för en annan tolkning av vad yrket innebär.”

Någon mer än jag som är (roat) skeptisk?

Arkiv

Fler bloggar