Får inte bli någon vana men…

Ja, jag vet inte vad det är som pågår. Men idag håller jag med Aftonbladet – igen. Inte minst om följande:

”Just nu reses krav inom Socialdemokraterna på fler avgång­ar, fortsatta utrensningar. Jag tror att det är en dålig idé. Inte för att Veronica Palm och ledningen för Social­demokraterna i Stockholm verkar göra ett bra jobb. Tvärtom. Men att leta synda­bockar skulle inte lösa något. Däremot måste Palm inse att hennes misslyckande sträcker sig långt bortom dagens kris. Lyckas hon nu inte en gång för alla röja upp i mygelkulturen för­tjänar hon faktiskt inte att leda Socialdemokraterna i landets största stad.

På riksnivå måste Carin Jämtin börja se öppenhet som en tillgång, inte en krishanteringsstrategi. Och hon måste sluta gömma sig när det blåser. Det är nämligen hennes jobb att se till att organisationen fungerar. Gör inte S upp med sina gamla mögliga maktstrukturer så kommer skandalerna att fortsätta, fel personer väljas, och vettiga människor hålla sig så långt borta från politiken som det bara går.”

Det får inte bli någon vana, men Karin Pettersson har många poänger idag. Frånsett möjligen att jag nog tycker att Veronica Palms inkompetens faktiskt varit allvarlig nog för en avgång. Men det är ju inte upp till mig, utan upp till S hur de ordnar saker för sig. Kanske finns det ingen lämplig efterträdare, ibland är ju frånvaron av avgång så krasst motiverad.

Men i övrigt har Pettersson rätt, inte minst i att mögliga maktstrukturer får vettigt folk att hålla sig borta. Så är det. Den dimensionen tangeras ju för övrigt även i min egen text om partier och deras medlemmar idag.