Snurrigt om balettutbildning

SVT hade igår ett inslag om flickor som inte gått vidare från sexan till sjuan efter auditionsliknande prov på Kungliga svenska balettskolan. Jan Björklund intervjuas och ställs till svars för att både barn och föräldrar ”har upplevt hela processen med audition som en mycket obehaglig”. Det är förstås hemskt och sorgligt att höra om hur ledsna flickor som inte gått vidare blivit, men man måste ändå ta ett steg tillbaka och betrakta en större bild här.

Hela utgångspunkten i inslaget är att det är elakt att ha färdighetsprov, och kanske i grunden också dåligt att ha elitutbildningar. Det beror dock helt på vad man tycker är värst. En sorgens dag när man är 12 eller många tunga dagar när man är 22?

Att gå på balett på fritiden är sin sak, men söker man in till Kungliga balettskolan är det för att man drömmer om en karriär som balettdansare. Jag har själv jobbat i dansvärlden och till saken hör att dansare är ett av det tuffaste jobben som finns på den kulturella arbetsmarknaden. Konkurrensen är benhård och överutbildningen stor i och med att insititutioner som Kungliga balettskolan kompletteras av andra dansarutbildningar för musikal och show.

Då är det avgjort mer barmhärtigt att denna utbildning har ett par vägskäl där de som bedöms ha dåliga förutsättningar gallras ut. Att låta någon fullfölja en hel utbildning för att först därefter upptäcka att man inte klarar branschens krav är inte humant. Då har denna unga människa redan förslösat många år och står på ruta ett igen.

Att det finns föräldrar som föredrar och önskar sig en sådan ordning övergår mitt förstånd. Nog vill man väl hellre att ens barn söker lyckan på ett område där hen har talang? Varför i hela friden kämpa för ungars rätt att bli misslyckade balettdansare när de blir stora? Balettföräldrars jobb, när de väl har uppmuntrat eller låtit sina barn följa en dröm om att bli dansare, är att förbereda dessa barn på hur tuff branschen är – och att förbereda sig själva på att de med stor sannolikhet kommer att behöva både stötta och trösta sitt barn många gånger.