Sanna Rayman
En kvinna ska veta sin plats, skriver Ulrika Fjällborg på Veckans Affärer och gör en analys enligt mall 1A med anledning av de njugga och otrevliga reaktioner som mött Margot Wallström när hon nu kommit hem till Sverige för att jobba åt Postkodlotteriet. Samma njugghet verkar inte drabba moderata ministerrävar, skriver hon och exemplifierar med Bo Lundgren och Sten Tolgfors. Och det är väl sant att det finns en skillnad mellan hur lätt det är för moderater respektive socialdemokrater att röra sig mellan politiken och näringslivet. Men det är inte detta som är kärnan i kritiken mot Wallström, menar Fjällborg:
”Pär Nuder jobbar på Wallenbergs EQT. Thomas Östros är vd för Bankföreningen. Tidigare S-statssekreteraren Stefan Stern började för ett år sedan på pr-nestorn Peje Emilssons bolag Magnora och propagerar i dag för rätten för välfärdsbolag att få ta ut vinst på skattefinansierade tjänster, en fråga som fortfarande är hyfsat kontroversiell i hans förra arbetslag. I samtliga fall hörs både uttalade och underförstådda gratulationer till båda parter – till en bra rekrytering och till ett bra nytt jobb.
Men när Postkodlotteriet engagerar Margot Wallström för att leda sitt nya mångmiljonprojekt i en fråga som av statsministern, kungen och åtminstone halva kungariket har definierats som en av Sveriges viktigaste framtidsfrågor – då uteblir gratulationerna och ryggdunken.”
Fjällborg beskriver en del av den kritik Wallström fått och det är onekligen både snålt och elakt:
”Wallström kallas ”skraplottskapitalist” av Daniel Suhonen, chef för den socialdemokratiska tankesmedjan Katalys, i Expressen. Enligt honom ”kastar hon bort sin begåvning” och ”visar brist på moral och pliktkänsla”. Göran Greider, chefredaktör på Dala Demokraten, hävdar att hon – genom att driva ett gigantiskt landsomfattande mångfalds- och toleransprojekt – ”säljer ut de idéer hon ytterst står för”. Peter Swedenmark, tidigare politisk redaktör för socialdemokratiska Länstidningen i Östersund, frågar i en egen text ”vad hon ska göra åt den svinhöga vd-lönen” på Postkodlotteriet.”
Genusperspektivet blir ”väldigt tydligt” skriver Fjällborg, som är förbannad ”över att den attityden är så påtaglig och uttrycks så pinsamt ogenerat.” Och det är självklart upprörande om det är så här stora skillnader i hur våra toppolitiker behandlas efter att de gått vidare från politisk topp till näringsdito. Men stämmer det, som Fjällborg hävdar, att Stefan Stern, Pär Nuder och Thomas Östros har undkommit kritik och hårda ord för sina nya jobb och karriärer?
Det tycker inte jag. Och det krävs sannerligen inte mycket, en googling bort finns exempel som är precis lika surmagade och ogina som de Wallström har mött. Det är ”så jävla typiskt”, utbrast Greider förargat när Thomas Östros fick sitt jobb och bara häromdagen tog Göran Greider heder och ära av just Thomas Östros i Aftonbladet och förklarade kort och gott att denne inte är socialdemokrat:
”Socialdemokrater kan aldrig företräda bankernas intressen och Tomas Östros, ordförande för Bankföreningen, är därför på rent logiska grunder inte socialdemokrat. Nyliberalismen fann en gång stöd i myten om den själviska genen. Socialdemokratin finner stöd i tanken om den solidariska genen, den förmåga till samarbete och delande lika som gjort att arten kunnat överleva.”
Och Stefan Stern? Tja, Fjällborg kanske inte är medveten om det men den vänstrare delen av twitteratit har väl i stort sett Stern som symbol för allt oheligt och pingar honom ständigt med påhopp. Och här kan man läsa en intervju där han får berätta själv om hur det känns att stämplas som förrädare och överlöpare m.m. Och här får samtliga tre nämnda (men även en hel hög andra s-män) en rejäl släng av sleven för sina arbetens skull på DN Debatt. Just skraplottskapitalister kallas de inte, men däremot anses de vara ”dubbelagenter” som ”hotar demokratins kärna”. Och här kallas de alibin. Det saknas inte exempel. Jag lovar.
Lite förvånande ändå. Att så här en fredagseftermiddag upptäcka att både Stefan Stern, Pär Nuder och Thomas Östros egentligen är kvinnor!