Till ingens förvåning…

…tillkännagav Stefan Löfven nyss att han tillmötesgår SSU:s krav, ett skådespel som jag siade om på ledarsidan häromdagen. Nejnej, jag skryter inte! Detta säger sannerligen inte mycket om min talang för spådomar. Men det säger en hel del om det politiska spelets rätt löjliga förutsägbarhet. Jag skrev:

”Ingen tror väl annat än att Löfven kommer ge efter för SSU och LO som gjort gemensam sak i att kräva jobb- och utbildningsgaranti för ungdomar som varit arbetslösa i mer än tre månader? Flera partidistrikt har slutit upp bakom SSU och LO och det finns redan kongressmajoritet för en skärpning av partistyrelsens förslag (vilket avstår från att skriva ut antal månader i garantin). Själv är jag nog beredd att sätta en rar slant på att partistyrelsen kommer att acceptera tremånadersversionen. Jag kan redan höra Löfven tala om det, hur han bannar sin egen försiktighet och berömmer SSU:arnas progressivitet och iver. Det kommer att bli en fin stund för rörelsen.”

Den fina stunden förkroppsligas nu i denna tweet som citerar Löfven:

”SSU kan inte vänta, det kan inte jag heller.”

Awww! De fick varann till slut!