Att släcka uppror med smicker lär inte gå

När jag själv ringde in var det fullt. Rådet var att ringa ett annat sjukhus. Lämpligt nog reagerade min kropp med att lägga ner värkarbetet i pur besvikelse över detta besked. I en halv dag var det således lugnt och nästa gång jag ringde fanns det plats på det sjukhus jag redan bekantat mig med via specialistmödravården.

Att det blir fullt ibland är nog ofrånkomligt. Slumpen är alltid en faktor. Men varningarna om förlossningsvården börjar komma rätt tätt nu. Om man ska räkna dem som ett värkarbete börjar det kanske bli dags att reagera, vilket är vad barnmorskorna gör just nu. I februari inleddes ett barnmorskeuppror, idag hölls en demonstration i ärendet utanför landstingshuset. Filippa Reinfeldt lyssnade och höll även ett kort improviserat tal till demonstranterna. Att döma av DN:s rapportering kan man väl inte påstå att parterna direkt möttes:

”Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt kom ut och lyssnade till barnmorskorna och greppade sedan själv mikrofonen.

– Vi lyssnar på er och vi är ute och besöker er. Vi tycker att vi har en väldigt god förlossningsvård.

”Hör du inte vad vi säger, det har vi inte”, ropade barnmorskor ur publiken.

– Ni gör ett fantastiskt jobb och jag hör er frustration, sa Filippa Reinfeldt.”

Med smicker kommer man förvisso långt, men ibland är det inte rätt väg. Det här är ganska uppenbart ett sådant tillfälle. Men det är nån vajsing med Filippa Reinfeldts förmåga att ta kritik, vilket jag konstaterade även häromveckan efter att hon gästat Ekots lördagsintervju.

Apropå sjukvårdspolitik finns det förresten gott om klokskap att inhämta två tänkvärda inlägg hos Den hälsosamme ekonomisten. Båda berör Maciej Zarembas texter om vården på ett intressant och ödmjukt sätt och vidgar diskussionen om ersättningssystem. Mycket läsvärt.