HD prövar frågan om otrohetskontroller

Högsta Domstolen meddelar prövningstillstånd för frågan om hur ”otrohetskontroller” egentligen ska dömas. I ett pressmeddelande skriver domstolen som följer:

”Sedan en man åtalats bl.a. för att han hade fört upp fingrarna i sin sambos underliv för att kontrollera om hon hade varit otrogen dömdes han för det till våldtäkt av tingsrätten. Hovrätten fann däremot att gärningen var att bedöma som olaga tvång på den grunden att mannen inte hade haft något sexuellt syfte med sin handling.

Sedan riksåklagaren och kvinnan har överklagat hovrättens dom och yrkat att mannen ska dömas för våldtäkt eller sexuellt tvång, har Högsta domstolen idag meddelat prövningstillstånd i frågan om hur brottet ska rubriceras. Vad Högsta domstolen ska ta ställning till är alltså vilken betydelse syftet med handlingen har för frågan om mannen ska dömas för ett sexualbrott eller för något annat brott.”

Bra. Med tanke på de två skilda domarna inte bara i detta fall mellan tings- och hovrätt, utan även mellan denna hovrätt och en annan i ett liknande fall är det definitivt läge att få klarhet i huruvida det sexuella syftet eller den väldigt uppenbara sexuella kränkningen är vad som sätter ”sex” i brottet.

Jag resonerade en del kring detta häromveckan och landar för egen del i att det inte är rimligt att kräva att förövaren har ett sexuellt syfte med sin handling om kränkningen är uppenbart sexuell. En vaginal penetration är liksom inte en alternativ örfil, om man säger. Varför ska förövarens upplevelse av det som sker vara styrande, egentligen?

Sorgligast är att vi i och med dessa fall fått det tvivelaktiga nöjet att läsa ordet otrohetskontroll i plural många gånger om i nyhetsrapporteringen.

Det är något med pluralformen. Otrohetskontroll-er. Hur ska vi hantera otrohetskontrollerna? Hur ser lagen på otrohetskontroller? Händelsen blir ett fenomen, något etablerat, något vi pratar om, något vi känner till. Så himla deprimerande.