Håll med eller håll tyst

Genom åren med Veckans Affärers lista över näringslivets ”mäktigaste” kvinnor, har känslan av att den egentligen handlat om något annat blivit allt starkare. Inte för att personerna på listan skulle vara något annat än högst kompetenta och begåvade makthavare i näringslivet, tvärtom får listan sin tyngd av namnen som står på den.

Men arrangemanget och haussen för den årliga listan handlar mindre om framgångsrika och duktiga personer och mer om hur svårt det varit för just dessa personer att göra karriär. För att de är kvinnor. Och slutligen landar det hela så gott som alltid om vilken politik listcheferna vill se. Kvinnorna på listan blir gisslan i kampanjen för kvotering och särlagstiftning.

(Men skulle ju annars kunna tycka att poängen med en lista över duktigt folk borde vara att just framhålla deras förmåga att lyckas. Men detta syftar till ngt annat.)

När årets list-etta, Sandvik vd Petra Einarsson uttalar sig som vilken näringslivstopp som helst, att hon ”alltid har känt sig som en kollega bland kolleger” blir det för mycket för VA-listans förra chef Camilla Wagner. Hon skriver på Svt Debatt om eländet, förtrycket och rädslan som hon menar finns bland dem som kvalat in på VA-listan. De som inte nämner rädslan är helt enkelt för rädda.

”Däremot skulle jag vilja påstå att Petra Einarssons uttalande är ett tecken på precis det hon förnekar. Hade Sandvik kommit längre och varit mer moget i sitt jämställdhetsarbete hade hon inte varit fullt så rädd. Då hade hon istället kunnat säga:
’Åh, vad roligt. Det här visar att vårt arbete för jämställdhet har betalat sig. Med det här priset i ryggen har jag skaffa mig ytterligare mandat att flytta fram positionerna så att inte bara jag utan hela min organisation kan vara en förebild’.”

Alltså, om Sandvik ”kommit längre” med jämställdhet hade vd Einarsson insett att man inte alls kommit så långt med jämställdheten. (?)

Den som toppar VA-listan förutsätts göra samma analys av hur könsmaktsordning och strukturer i näringslivet fungerar, som Wagner (m fl) gör. Om man som Einarsson inte ser dagarna på jobbet som en kamp mellan två kollektiv som slåss om en begränsad mängd makt, finns för Wagner bara en förklaring. Einarsson har inte fattat, inte analyserat, vilket i sig är ett tecken på att hon är ett offer i en mansdominerad maktstruktur. Det blir ett cirkelresonemang som är omöjligt att ta sig ur. Och bara ett svar anses sant och acceptabelt. Wagner föreslår till och med ett sådant! Hon gör också en analys av vad som rimligen ligger bakom ett så huvudlöst svar som Einarssons:

”Jag kan se tre skäl till att Einarsson säger som hon gör:

1. Hon har faktiskt aldrig råkat ut för någon särbehandling för att hon är kvinna, utan alltid haft exakt samma möjligheter som sina manliga kolleger under sitt yrkesliv. Lika troligt som att nästa vecka innehåller två tisdagar, men låt oss för argumentationens skull inte utesluta det.

2. Hon har inte reflekterat över frågan tillräckligt mycket för att kunna göra en analys. Istället har hon förträngt obehagliga incidenter för att orka vidare. All energi går åt att fokusera på jobbet.

3. Hon böjer ryggen baklänges för att passa in i den manliga normen. Att få priset för att hon är kvinna, när det är något hon försökt dölja, underlättar inte. Om hon dessutom börjar prata i medierna om hur annorlunda hon behandlas kommer hon troligen att få det svårare när hon kommer tillbaka.

Jag känner inte Petra Einarsson, så jag vet inte vilket skäl som är mest relevant för henne. Men jag skulle gissa att det är en blandning mellan punkt 2 och 3.”

Den uppenbara frågan blir hur Wagner kan veta att Einarsson förnekar och undanhåller något. Är inte det att göra sig skyldig till exakt detsamma som maktens män ibland anklagas för; att inte ta meningsmotståndarens ord på allvar? ”Sådär säger du bara för att…” är en vanlig vändning för att misskreditera en meningsmotståndare.

Wagner lägger in ett antal ”resonemangs-stopp” som gör det omöjligt att invända mot hennes argument. Den som är av annan mening är helt enkelt inte upplyst nog och därmed ointressant.

Så kan det vara med listor. Somliga finns till för att driva en politisk fråga och personerna på listorna ställer till det om de inte levererar rekvisita och repliker till föreställningen.

Debatten om attityder och värderingar i näringslivet, liksom i övriga samhället, är för viktig för att låsas in i system för vad som är rätt och fel svar. Det om något riskerar att bli en överordnad maktstruktur.