Fantastiskt bra om konsten att fråga

Dagens måsteläsning är alla tweets och bloggposter från nätsnackisen #gräv13. Vem var högröd? Vem var salongs? Vem förminskades och vem osynliggjordes? Vem gick hem med alla sympatier på fickan och vem lyckades bli Ulf Nilson med hela branschen?

Nä, skoja! Strunt i det där. Livet är kort. Läs den här fantastiska texten i DN istället, om hur svenska studenter lämnar en del att önska när det kommer till frågandets ädla konst. Känsliga läsare varnas. Detta är den där sortens text som ger kraftig existentiell ångest över varthän det barkar…
”Det är mycket vanligt att studenter driver den sortens anakronistiska svar i riktning mot moraliska omdömen. De klassiska författarna läxas upp för att de berömmer krig, för att de inte tillräckligt stöder arbetarklassen, för att de tjänar patriarkatet, för att de förtrycker minoriteter etcetera. Det är förstås naturligt och oundvikligt att relatera gamla texter till våra samtida moraliska normer – som Gadamer visar kan vi i vår förståelseprocess inte ställa oss utanför vår egen horisont och dess etiska distinktioner. Men våra svar måste samtidigt inbegripa självreflekterande frågor. Den kritik mina studenter vid Stockholms universitet brukar formulera mot antika och medeltida författare bygger i regel på begrepp som konstruerades minst tusen år efter de berörda författarnas död. Studenter öppnar alltför sällan den sortens metareflektion. I deras ögon är de gamla författarna helt enkelt onda eller dumma.”

Massor av lika bra och gastkramande stycken får du avnjuta här.