Att lämna när man är rättstavad

Fredrick Federley lämnar riksdagen nästa år, rapporterar Ekot i en kort notis där hela hans namn är rättstavat.  Det kan möjligen vara ett skäl att stanna. Det tar sin lilla tid att bli rättstavad med hela svenska folket. Men nu är beslutet både fattat och kommunicerat.

Opolitisk blir han knappast. Federley fortsätter både som fritidspolitiker och i i partistyrelsen, Migrationsverkets insynsråd med mera.

Beslutet är klokt. Det säger jag inte för att jag har någon särskild analys att komma med om varför Federley slutar, om det har med det omdiskuterade idéprogrammet att göra eller ej. Nej, klokt är det därför att ingen politiker blir bättre av att ständigt sitta på insidan, i politikfabriken, och titta ut.

Visst, alla gör de resor och är lyssnande och berättar om allt de fått veta om både Bettans och Hassans vardag i landet Sverige, men resor kan inte ersätta ett vanlig(are) liv. Bara att kliva ner från den nationella politiska arenan till den kommunala – vilket Federley ”hotar” med att göra i sin hemkommun Botkyrka – är ett perspektivskifte av rang. Men detta behöver jag uppenbarligen inte berätta för Federley själv. På Facebook skriver han följande:

”Vill bara meddela att det inte är något anmärkningsvärt att riksdagsledamöter bestämmer sig för att inte kandidera igen. Det är rätt många som fattar det beslutet inför varje val. Inte heller har jag dött eller slutat med politik.
Mest av allt känner jag en frihetskänsla just nu. Och den är skön!”