Maria Ludvigsson
Nej det är inte diskriminering att porta cafégäster som stör andra cafégäster. Josef Shamon som driver Nellys Café i Stockholm har satt upp en skylt vid entrén där besök av småbarn undanbedes. Inte för att de är små eller under en viss ålder, utan för att ungarnas föräldrar uppenbarligen inte har ”styrt upp verksamheten”. Såhär beskriver han erfarenheten av de små telningarnas framfart: ”De kan springa på soffor, förstöra andras kläder, välta ner stolar, bestick, glas, tallrikar, skada sig själva, spilla ut kaffe, strö ut socker över möblerna.”
För det första är det nog få som inte känner igen beskrivningen. Att komma in på lokal med småbarn i fritt skapande kan avskräcka vem som helst och är knappast kompatibelt med en lugn stund över en kopp kaffe. Orimligt ofta är ljud- och aktivitetsnivån abnorm på caféer och restauranger med småbarn. För det andra är det knappast småbarnens fel att de inte uppför sig. Hur ska de veta vad cafékodex säger om inte föräldrarna talar om det? Sitt still, tala i normal samtalston, strö inte socker i soffan och slå inte bordsgrannen så hårt att vederbörande skriker.
Enligt Nellys ägare har personalen bett föräldrar och barn att något dämpa de mest ystra barndomsuttrycken, men snart har övriga gäster dragit sig tillbaka och tackat för sig. När föräldrarna inte styr upp ungarna lämnar övriga gäster inrättningen. Man kan ju annars tycka att hänsyn till medmänniskor och andras behov skulle kunna vara något värdefullt att lära de unga och att ta med sig efter ett cafébesök.
Naturligtvis ska Josef Shamon ha all rätt att avgöra vem som ska besöka hans inrättning. Gäster som stör övriga är inte välkomna och det är också förståeligt att cafépersonal inte har lust eller möjlighet att även agera dagispersonal.
Frågan har landat hos DO. DO slår fast att portningen inte är acceptabel om den sker av kommersiella skäl. Är inte detta märkligt? Av vilka andra skäl vore portning aktuellt? Att ett fåtal störande gäster jagar bort övriga gäster måste ju ses som ett problem för varje caféägare som vill fortsätta driva verksamhet utan att gå med förlust. På andra ställen är barnfamiljer särskilt välkomna och bollhav och plastleksaker kan nyttjas hejvilt medan föräldrarna pyntar ordentligt för kaffe och smörgås. På Nellys vill man ha kvar gästerna som önskar en mer stillsam miljö.
För att ändå ligga rätt i den svenska debatten skulle Nellys ägare kunna anföra arbetsmiljöproblem. Det brukar ta skruv. Om man främst ser varje café som en arbetsplats och aktiverar restaurangfacket kan hög ljudnivå mycket väl bli skäl nog att praktisera MBL. Medarbetarna skulle utan problem kunna anföra problem med ljudnivå samt med tilläggsuppgiften att fostra småbarn (och delvis deras föräldrar).