En smart phone botar ingen sifferfobiker

Eleverna har genomskådat myten om matematikens betydelse. Sanningen är att om man inte ska ägna sig åt matematiktung verksamhet inom forskning och utveckling, så klarar man sig med mycket lite matematik i det moderna livet.

Så skrev Stellan Welin, professor i bioteknik, kultur, samhälle, Linköpings universitet på Brännpunkt häromdagen. Och visst, om matematik vore bara det han beskriver det som – att få svaret på hur långt man kan köra på 25 liter bensin om bilen drar 0,4 liter per mil – då vore det kanske sant. Visst har vi prylar som löser vardagsmatten åt oss nuförtiden. Om inte färddatorn så mobilen eller någon annan gadget. Men det där är en högst snäv beskrivning av mattens närvaro i våra liv.

Modernt liv kräver inte så mycket matte, säger professor Welin. På Facebook ser jag att doktoranden i beräkningsvetenskap tillika folkpartisten Carl Nettelblad länkar Welins text med följande kloka kommentar:

”Det kräver inte så mycket språk heller. Man har autocorrect, Words stavningskontroll och Google Translate och om man inte orkar hitta på något själv kan man alltid retweeta. Man behöver inte räkna ut sin pension heller, den står ju på papperet i det där kuvertet.

Det är trist med personer som inte kan läsa en basal text. De kommer att hindras i sina liv. Jag blir mer oroad över förmodat bildade, som hamnar i beslutsfattande ställningar (förskolechef, chef på sjukhusavdelning, prefekt eller vd spelar mindre roll) som inte greppar räknande och matematiska samband, eller möjligen magiskt gör det  när det är siffror i ett bokslut, men inte när det rör tekniska samband.”

Nettelblad gör en viktig poäng. Fattar du inte matematiska samband kommer mycken information gå dig förbi. Du kommer förmodligen inte ens uppfatta det som information, utan scanna efter slutsiffran (röd eller svart?) eller sammanfattningen i text. Du kommer, kort sagt, fatta mycket mindre.

Jag är en sån. Jag måste tvinga mig själv att läsa siffror eftersom jag behärskar dem såpass dåligt att hela mitt väsen helst hoppar över eller liksom ”stänger av” och letar efter textbeskrivningen av det siffrorna säger. Sifferfobiker säger folk i min närhet. Det ligger någonting i den beskrivningen och det är på intet vis roligt eller givande att vara en sån. Moderna gadgets lindrar besväret, men inte mer än så.

Det är dessutom så att den grundläggande matematik som Stellan Welin kallar ”tragglande” inte bara lägger grund för mattekunskaper utan också är den första smakbit vi får av  logiskt tänkande. Att träna upp den färdigheten kan inte överskattas.

Slutligen – och det här är något man ser dagligen i både debatten och i medier generellt. Dåliga mattekunskaper gör ofta att siffror får högre status och tyngd än de förtjänar. Vi imponeras alldeles för lätt av grafer och diagram. Fråga vilken lobbygrupp eller politiker som helst – journalister ääälskar siffror. Lite färska siffror som vi förvandlas till snygga illustrationer av och du har foten inne på mittuppslaget. Mätningar, andelar, tidslinjer – det behöver inte vara säkerställt eller relevant, bara det är såna där viktiga siffror. I nämnde Nettelblads kommentarsfält får jag så ett tips på en vetenskaplig artikel ur tidskriften Judgment and Decision Making om just det här fenomenet – The nonsense math effect.

Artikeln beskriver ett experiment genomfört av en akademiker som mitt i karriären gått från att ägna sig åt ren matematik till samhällsvetenskap och kulturstudier.
I den senare miljön fann han att matematik ofta användes på ett sätt som han uppfattade som illegitimt, exempelvis för att få en text se mer imponerande ut. Så han genomförde ett experiment med 200 deltagare.