Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Den 18 januari 2002 beslöt riksdagen att sända svensk trupp till Afghanistan. Nu avvecklas insatsen och i år tas all stridande personal hem. I stridslinjen har det dock inte bara funnits svenska soldater, utan även civila afghaner som tolkat i rikets intresse. Det är ett samarbete som har varit oundgängligt för Sverige. Deras situation blir inte mindre farlig när ISAF i stort sett lämnar över säkerhetsansvaret till Kabul.

Andra länder har särskilda asylprogram eller flyttprogram för sina tolkar. Som bland annat uppmärksammats tidigare på ledarsidan har inte Sverige några sådana program. I själva verket har myndigheterna inte ens haft vett att svara på det brev med en asylansökan som gjordes i juli 2012  till ambassadkontoret i Mazar-e-Sharif av 24 tolkar (Brännpunkt 17/2).

Att ta ansvar för tolkarna borde vara en självklarhet, kan man tycka. Varken Migrationsverket eller Försvarsmakten tyckte dock att det var deras bord, utan att regeringen måste fatta beslutet. Budskapet från migrationsminister Tobias Billström är dock att asylansökan ska ske i Sverige och prövas i vanlig ordning. Enligt Billström är det ”helt orimligt om en person som varit anställd av svenska staten fick en förmånligare behandling än en person som inte varit det”.

På vilken planet befinner sig egentligen Billström?

Att den svenska regeringen friskriver sig från ansvar för sina ”utlandsanställda” är ett svek mot tolkarna i stridszonen och en skam för Sverige.

Läs mer här.

Arkiv

Fler bloggar