Ett åtal som aldrig borde ha väckts? Hmm.

Expressen fälls idag även i hovrätten för det reportage i vilket två medarbetare köpte vapen för att illustrera hur lätt det är att köpa vapen. Journalisterna och Expressens chefredaktör Thomas Mattson fälls därmed för vapenbrott.

På Expressen.se kan man nu läsa ett flertal experter som uttalar sig väldigt negativt om domen, däribland Helena Giertta, chefredaktör för tidningen Journalisten och Nils Funcke, journalist och expert på  yttrande- och tryckfrihetsexpert. Båda är eniga om att domen är olycklig. Även Journalistförbudet och Tidningsutgivarna är starkt kritiska.
Alla nämnda är givetvis oerhört sakkunniga, men man bör kanske hålla i minnet att de också är i någon mening partiska, i egenskap av publicistiskt aktiva eller branschanknutna? Det säger sig själv att publicister vill ha så stor handlingsfrihet som möjligt i det journalistiska arbetet. Men följer det verkligen därav att, som Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling säger, att detta är ”ett åtal som aldrig borde ha väckts”? Jag är tveksam.

Jag ser egentligen inte riktigt motsättningen. Det är ungefär som med civil olydnad. Ibland gör kliver människor över regler och lagar för att tjäna en högre sak, för att göra en viktig poäng, för att ge samhällsdebatten en ny vinkel. Det är viktigt och bra att så sker, men det innebär inte att vi ska ”legalisera civil olydnad”, eller i det här fallet, låta journalister bryta lagen när de har samhällsviktiga reportage att göra. Den som ägnar sig åt civil olydnad måste gå in i det med öppna ögon och veta att det finns risker i form av påföljder eller böter. Detsamma gäller den chef som ger grönt ljus för sina medarbetare att bryta mot lagen.

Därmed inte sagt att det inte var både bra, viktigt och lovvärt att göra det. Vi lärde ju oss någonting om den kriminella vapenmarknaden.

En fundering och ett tillägg till detta är dock av mer långsiktig karaktär. Än så länge har vi mediehus, tidningar och tv-kanaler med resurser (förvisso ofta vikande, men dock) att göra grävjobb som dessa. Än så länge har vi arbetsgivare och ansvariga utgivare som kan pynta för dagsböterna. Men om tidningsdöden blir den krassa verklighet vi ofta spår för framtiden kan vi räkna med att reportage som dessa kommer bli betydligt färre. En frilansare med ack så stor journalistiskt driv att gräva i exempelvis vapenhandel kommer inte kunna ta steget och använda okonventionella metoder som denna. För en ensam privatperson med familj och bolån är risken helt enkelt för hög.