Gastkramande förskoleskandal

Det adderar sannerligen en skräckdimension att läsa om förskoleskandalen i Nacka samtidigt som man själv har inskolningsvecka. Inte för att jag för ett ögonblick tror att det som hänt på förskolan Stensötan i Älta skulle vara vanligt, men blotta tanken är gastkramande.

Igår blev kommunens utredning klar och det visar sig att delar av personalen har mobbat både barn och andra anställda. Barnen har kallats tjockis, fegis, gris, bortskämda unge – och detta ska enligt Nacka Värmdö Posten vara några av de mildare öknamnen som florerat. Man har struntat i att hjälpa eller trösta barn som ramlat och slagit sig, man har härmat och hånat funktionsnedsatta barn. Man har fryst ut vissa och favoriserat andra. Inför barnen har de anställda yttrat kommentarer av typen ”Jag tycker verkligen inte om det där barnet”.

Åtta har fått sluta och stämningen bland barnens föräldrar är minst sagt upprörd. En del, vars barn är små och inte själva kan berätta, vet inte säkert om deras barn har barit bland de kränkta eller bland de som undsluppit. Andra har ledsna barn som vägrar gå till dagis. Ett av barnen darrar när det ska klä på sig, en följd av upprepad förnedring i samband med just påklädning.

Man blir kall inombords. Hur kan detta ske? Hur är det ens möjligt? Problemen har pågått länge, säger källor till ABC. Vad betyder länge?

När man googlar förskolan i fråga hittar man artiklar och filmsnuttar om iPad-användning i förskolepedagogiken. Tydligen har just Stensötan haft ett projekt om hur surfplattor kan stödja lärandet. Allt verkar trevligt och normalt i klippen, förstås. Jag hittar även verksamhetsbeskrivningen:

”Vi har en stor fin gård och nära till naturen. Där leker, undersöker och forskar vi. På vår förskola lär vi barnen ta ansvar för sig själva och varandra. Arbetet med barnen präglas av en gemensam värdegrund där ledorden är trygghet, tillit, respekt, delaktighet och erfarenhet. Vårt arbete präglas av glädje, värme, engagemang och kompetens.
Att träna barnets språk och känslomässiga utveckling är särskilt viktigt för oss. Vi har tagit fram en lokal arbetsplan där vi beskriver hur vi arbetar med språk, matematik, samhälle, kultur och natur. Tillsammans med barnen strävar vi efter att skapa förutsättningar för en lärande och stimulerande tillvaro.”

Det låter som varje förskolepresentation jag någonsin läst. Och det signalerar att denna verksamhet, liksom snart sagt varenda existerande omsorgsverksamhet i landet, säkert har en utarbetad och väl formulerad värdegrund. Kanske rentav tillgänglig i pärm för den som vill läsa. Ändå händer sånt här.

Nacka Värmdö Posten intervjuar chefen för Nacka kommuns skolor, Einar Fransson som berättar att de åtta ”gemensamt utgjort ett gäng som systematiskt hållit kränkningarna hemliga och inom gruppen”.

I omsorgsskandalernas spår får vi ofta en diskussion om driftsformer. Frågan är dock om det inte snarare är detta med ”gäng” som är boven i dramerna, att en grupp sätter ribban och skyddar varandra.

En tredjedel av personalen på Stensötan har fått sluta, men två tredjedelar finns kvar. Två tredjedelar som förvisso inte har deltagit, men som heller inte har gjort tillräckligt för att stoppa missförhållandena – åtminstone inte förrän det gjordes en arbetsmiljöutredning i december då några tog mod till sig och berättade.

Vad det säger oss är väl tyvärr att vi har ganska lite att sätta emot när en personalkultur spårar ur. Systemen är inte idiotsäkra, värdegrunderna till trots. Någon/några måste våga säga ifrån.