Flipp är flopp

”Vår generation kommer att flippa”, förklarade två tjejer som var med vid Instagramupploppen i Göteborg härförleden. (Instagramupploppen. Jeez alltså. Vår tids upplopp och revolter har de töntigaste namnen….)

Idag skriver Nima Dervish om detta i UNT. En strålande artikel från första till sista stavelse.

”Att livet suger lite är dessutom inbyggd i migrationens natur. Den som börjar om från noll hamnar årtionden efter, något inte den bästa av politiker kan trolla bort. Det är omöjligt att få det lika bra som de vars farfarsfar levde här. (Och ej heller de har ett problemfritt liv.)

Jag hackar inte på ungdomarna, vars kreativitet, intelligens och potential jag är absolut övertygad om. Det är just därför som jag blir arg på vissa s.k. vuxna.
Det är en björntjänst – nej, oförlåtligt SVEK – att ursäkta och legitimera icke-konstruktiva handlingar med hänvisning till Utanförskap och Frustration. Om alla med dessa känslor hade ”flippat” hade Sverige bränts ner flera gånger om.

Varför applådera, bekräfta och uppmuntra ungdomarnas frustration, när man kan påminna dem om hur bra de har det (trots allt), visa på alla möjligheter och vägleda dem till lösningar”

(…)

”När ungdomar gör något dumt ropas det ”utanförskap” och vi får höra hur hårt livet i förorten är. Säger någon att studier, arbete och ambition kan hjälpa en komma bort så klagas det på att man ”vänt förorten ryggen”, ty den är fantastisk och full av potential. När man frågar hur den potentialen odlas berättas om något projekt där kidsen uppmuntrats rappa om sin vardag och bejaka sin förortssvenska, fastän denna sociolekt inte hade existerat utan kass integrationspolitik. Cirkel sluten.

Budskapet blir: Det är synd om dig, men du har inget ansvar, det är andras fel. Hata överordnade, men älska vad deras sämsta beslut har skapat hos dig. Du är full av potential, men förbättra inget hos dig själv.”

Läs hela här. Helst två gånger.