Kremlologi i partiledardebatten

Kremlologi. Kommer ni ihåg? Det är inte, som yngre läsare kanske tror, läran om Nordens 130 svampar av arten Russula. Kremlologi användes för att dechiffrera Sovjetblockets politik. Det slutna systemet omöjliggjorde öppen granskning, och i stället tvangs experter uttolka tendenser genom att granska vem som stod bredvid vem under militärparaderna.

Riksdagen är ingen sovjet, men den som söker svar om nästa stora kraftmätning i svensk politik har mycket litet där att hämta. Socialdemokraternas Stefan Löfven saknar riksdagsplats, vilket gör att vanligtvis tunga evenemang som partiledardebatter förlorar i betydelse. Ersättaren Mikael Damberg må vara sympatisk, men det är inte han som är oppositionens statsministerkandidat.

I stället får man utläsa de partitaktiska överväganden som ligger bakom replikskiftena. Vem står bredvid vem?

I dagens partiledardebatt agerade de fyra allianspartierna mycket samfällt. Alla angrep Mikael Dambergs anförande i huvudsak med samma argument om en skattechock på 30 miljarder kronor. I övrigt valde allianspartierna att begära replik enbart när enskilda profilfrågor berördes. Till den grad samkörda var replikerna att Reinfeldt vid ett tillfälle hänvisade till att Annie Lööf senare i debatten skulle återkomma om ett ämne.

Oppositionens ämnesval gav en föraning om kommande valrörelse. S skippade de internationella frågor som vanligen åligger en tronpretendent, och satsade helt på jobben. MP talade skola, medan V sågade vinst i välfärden. Jimmie Åkesson försökte visa att SD inte är ett enfrågeparti genom att prata om annat än invandring.

Oppositionspartierna har officiellt inget organiserat samarbete. Men i dag gick att skönja ett koalitionsbygge. Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade kommit överens om att inte angripa varandra. Vänsterpartiet ingick inte i den överenskommelsen, men Jonas Sjöstedt sade likväl i ett replikskifte att han ställer sig bakom Stefan Löfvens politik, nästan oavsett hur den ser ut.

Den kremlologiska slutledningen är att Alliansens flört med De gröna en gång för alla har nobbats, och att valet 2014 kommer att innebära täta band mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, med Vänsterpartiet som villig dörrmatta.